Svante von Zweygbergk

Chalmersmedaljen 1988
Svante von Zweygbergk föddes 1914 i Finland, blev diplomingenjör i elektroteknik vid tekniska högskolan i Helsingfors 1938. Han disputerade för doktorsgraden 1949 och utnämndes till professor i teoretisk elektroteknik i Helsingfors året senare.

Svante von Zweygbergk erhöll professuren i elektromaskinlära vid Chalmers 1955 och har sedan 1981 verkat som emeritus. Han har rönt betydande framgångar som lärare och forskare i sitt ämne.

I två avseenden har Svante von Zweygbergk visionära blick även utanför det egna ämnets traditionella gränser satt viktiga spår inom Chalmers. Sålunda var han en av de allra första på Chalmers som systematiskt och storskaligt redan i mitten på 1950-talet började utnyttja datorer i sin undervisning och forskning. I praktiken kan Svante von Zweygbergk numera identifieras som en av Chalmers tyngre pionjärlärare på högskolans väg in i dataåldern.

Ett tiotal år senare blev Svante von Zweygbergk den som tidigast insåg halvledarelektronikens betydelse i elkrafttekniken. Hans pionjärinsatser här hade som direkt följd att området nu har kommit att företrädas av en professur, nämligen den i kraftelektronik.

Publicerad: to 14 okt 2010. Ändrad: må 18 aug 2014