Jan S Nilsson

Chalmersmedaljen 2004

Jan S Nilsson har efter civilingenjörsexamen i elektroteknik 1956 avlagt teknologie doktorsexamen i matematisk fysik på Chalmers 1962 och PhD i teoretisk fysik på University of Rochester 1962. Han har varit docent, laborator och biträdande professor i fysik under perioden 1965-79 och utnämndes till professor i matematisk fysik vid Chalmers 1979. Under åren 1986-1992 var han rektor vid Göteborgs universitet och 1992 – 2001 verkställande ledamot av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Dessa båda uppdrag har varit mycket omfattande och har haft mycket stor betydelse för det svenska forskarsamhällets utveckling. Jan S Nilsson har i sin forskning rönt stor internationell uppmärksamhet och varit hedersprofessor i Wien sedan 1974, hedersdoktor i Bergen, gästprofessor i Virginia, på Stanford och vid CERN i Genève, samt varit mycket engagerad vid Internationella Centret för Teoretisk Fysik i Trieste. Han är också ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin (KVA) där han var preses 1997-2000 samt ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) och Kungliga Vitterhetsakademin i Göteborg. Han har också under en lång följd av år varit generalsekreterare och därefter president i The International Union for Pure and Applied Physics. Jan S Nilsson har haft en mycket omfattande verksamhet inom sitt vetenskapsområde, inte minst internationellt, och hans insatser har haft stor betydelse för den teoretiska fysikens utveckling. Genom sin integritet och rättrådighet har han också haft stor betydelse för det nationella stödet till vetenskapliga satsningar, internationalisering och stöd till uppbyggnad av svenska forskares infrastruktur i form av avancerad vetenskaplig utrustning. Jan S Nilssons verksamhet har haft stor betydelse för Chalmers utveckling.




Publicerad: to 14 okt 2010. Ändrad: må 18 aug 2014