Jorden nås årligen av 10 000 gånger mer solenergi än världens totala förbrukning av kol, olja och naturgas. Samtidigt
är solcellerna, som utvecklats sedan 1950-talet, nu såpass effektiva och billiga att de gott och väl skulle kunna försörja vår värld med all den energi vi behöver. Att det är solen som är framtiden råder det ingen tvekan om, menar Björn Sandén, biträdande professor i miljösystemanalys.
– Vissa former av kärnkraft har fortfarande stor fysisk potential, liksom kolkraften, men den största resursen och den som medför minst problem av alla möjliga slag – sociala, säkerhetsmässiga och miljömässiga – är solenergin.
Vågor, vindar och biomassa då? Jo visst, de ska vi förstås också utnyttja, men hur vi än vrider och vänder på det så utgör de tillsammans bara en bråkdel av energin vi får genom solens ständiga strålning. Det är därför vi ska prata sol, konstaterar Björn Sandén.
Dramatiskt läge
Potentialen är enorm. Svindlande. Speciellt när man tänker på samutvecklingen mellan solenergi och nanoteknik/
materialteknik. Den kan på ett revolutionerande sätt förändra förutsättningarna, inte bara för våra energisystem, utan också för hur vi bygger hus och tillverkar kläder.
Och utvecklingen går fort. De senaste tio åren har solcellsindustrin växt med 40–50 procent per år världen över. Det låter ju bra. Men den stora frågan är – är det tillräckligt bra?
– Medan vi på kort sikt kan uppleva samhället som stabilt, att vi lever i ett litet lugnt land där ingenting händer, förändras bilden om vi sträcker ut tidshorisonten. Sett ur ett längre perspektiv befinner vi oss i en dramatisk situation.
Vi är idag sju miljarder människor på jorden och använder 50 gånger mer energi än för 200 år sedan. Det pågår en rafflande kapplöpning mellan våra ökade anspråk och utvecklingen och tillämpningen av ny kunskap.
Hur kommer det att gå? Björn Sandén vet inte.
– Världen är byggd på globala komplexa system och det är egentligen ingen som har riktig kontroll på dynamiken i de här systemen.
Ketchupeffekt
Förändringar kan gå snabbare än vi tror. Se bara på den globala ekonomin. Kris i ett land orsakar snabbt arbetslöshet i ett annat utan att någon hinner förstå varför. Civilisationer har gått under förr och det är inte omöjligt att samhället står på randen till en kollaps. Men den komplexa dynamiken kan också överraska oss positivt, menar Björn Sandén.
– När vi uppfattar att något stort och omvälvande sker i samhället har det egentligen börjat hända för 50 år sedan. Så är det med sol, vind och bioenergi. Sakta men säkert utvecklats nya energisystem i skymundan och till slut släpper proppen i ketchupflaskan. Och när väl ketchupen flyger ut säger alla: ”åh så fort det går”.
Så det finns anledning att vara hoppfull. Björn Sandén nämner en solskenshistoria. På 90-talet kom föreståndaren för en ideell solenergiförening i Aachen i Tyskland med idén att man skulle ha kostnadstäckande prissättning för solel i staden. Den som satte upp solceller på taket skulle få sin el subventionerad med två D-mark per kilowatttimme.
– Många tyckte det lät vansinnigt i början. Men elbolaget kunde sprida ut kostnaden på alla konsumenter och
snart spred sig styrmedelsidén till ytterligare 40 städer innan man, år 2000, bestämde sig för att genomföra den i
hela Tyskland. Nu har den spritt sig till 40 andra länder, bland annat Kina.
Men inte till Sverige. Här förs en teknikneutral politik. Det kan tyckas vara en fin ansats – politiken ska inte bestämma vilken teknik vi ska ha. Problemet är att om politikerna avsäger sig ansvaret och viljan att bestämma så kommer marknaden att göra det i stället. Och eftersom den ofta tänker kortsiktigt är risken stor, menar Björn Sandén, att vi låser in oss i nya återvändsgränder med teknik som inte löser problemen på lång sikt.
– Det finns ingen politik som är teknikneutral. I slutänden delas det där teknikspecifika stödet alltid ut ändå. Och vem får det? Jo, den som skriker högst eller som för tillfället är mest populär. Det som redan är etablerat gynnas alltid på bekostnad av det som är på väg att utvecklas.
Måste våga göra fel
Teknikneutral politik är i grunden en felaktig tankefigur, menar Björn Sandén. Tekniken har alltid varit politisk. Ångmaskinen, förbränningsmotorn, elsystemen, datorerna – alla har de skapats av och för samhället vi lever i. Därför är det viktigt att politiker vågar tänka teknik på ett visionärt och strategiskt sätt. Det håller inte att, som idag, bara sitta och förvalta och försöka göra så lite fel som möjligt när vi befinner oss på stupets kant.
– Om vi ska satsa på en omställning till ett hållbart system inom 50–100 år, måste vi driva fram flera olika tekniker parallellt eftersom det tar flera decennier att gå från idé till storskalig marknad. Och om teknikerna i periferin ska ha en chans så måste vi satsa på teknikspecifika styrmedel, säger Björn Sandén och fortsätter:
– Man behöver inte vara så himla rädd för att satsa fel. Visst, man ska vara varsam med skattemedel, men det kostar inte speciellt mycket att stimulera nischmarknader där ny teknik kan få växa. Inte om man är med från början.
Men Björn Sandén vill inte få det att låta som att allt är politikernas fel. Politiken har sina spelregler. Det måste man ha förståelse för.
– Alla aktörer i ett system har begränsad handlingsfrihet, till och med Barak Obama, som ju i någon mening är världens mäktigaste man.
Samtidigt som vi alla har begränsad makt, har vi alla ett delat ansvar.
– Hur ska man få ingenjörerna mer politiskt intresserade? är ju en motsatt relevant fråga. Jag vet inte... Mitt lilla
strå till stacken är att undervisa om sociotekniska system, sambandet mellan teknik, politik och ekonomi och i någon mån försöka delta i samhällsdebatten.
Förändringen kan tyckas trög. Det ligger i de komplexa systemens natur. Därför gäller det vara tålmodigt otålig,
menar Björn Sandén.
– Men å andra sidan startar alltid förnyelsen någonstans. Solcellsindustrin har till exempel växt fram mycket tack vare vad som gjorts i Tyskland.
Och där startades alltså alltihop av en solcellsentusiast i Aachen. Samma sak kan därför hända i Sverige, menar Björn Sandén.
– Och det kanske gör det just nu. Pågår saker bakom ryggen på oss, vars betydelse vi ännu inte riktigt förstår. Vem vet?
TEXT: LASSE NICKLASON
Den här artikeln med bilder är publicerad i Chalmers Magasin nr 4, 2011.
Läs den och flera andra spännande reportage i:
Fakta:
Björn Sandén: Biträdande professor i miljösystemanalys
Doktor i fysisk resursteori 2001
Var från början mer intresserad av samhällsfrågor och har också läst filosofi, nationalekonomi och internationella relationer. Tror det är bra att kunna prata flera disciplinära språk.
Sitter i energiutvecklingsnämnden på energinämnden.