Lyckad återträff med många glada minnen

Spex, glada minnen och återseenden - och ett överraskande möte med Chalmers grundare! Chalmerister med examen från 1952 och 1953 hedrades med en jubileumsträff häromveckan. "Det är lite omtumlande att se hur Chalmers har förändrats på 60 år", säger Ingemar Olsson (E52).

Den fullmatade heldagen inleddes med en gemensam lunch i William Chalmers sista bostad, Chalmersska huset på Södra Hamngatan 11 i centrala Göteborg. Ett tiotal chalmerister hade tackat ja till möjligheten att själva få uppleva de eleganta salongerna, som länge ansågs vara Sveriges förnämligaste adress: Thorild Blomdahl (V52), Bertil Gustafsson (M52), Hans Gyllensten (K52), Arne Lexell (K52), Leif Simonsen (K52), Sven Dahrén (K53), Ingemar Olsson (E52), Klas Algurén (V52), Birger Flink (V53) och Sven Olving (E52).

Inte setts på 60 år
Många av dem hade inte sett högskolan eller varandra på 60 år. Stämningen blev dock omedelbart god, hjärtlig och uppsluppen när glada minnen delades och igenkännande blickar möttes. "Du är dig lik", sa jubilarerna till varandra och skrattade.
 Vi var ju inte så många på den tiden - kanske 25 kemister totalt. Alla kände alla och det hade man en oerhörd glädje av senare. Om man behövde referenser kunde man alltid ringa en gammal chalmerist, säger Hans Gyllensten.
Det blev mycket snack om gamla tider och gamla kurskamrater, som "Dubbel-Emil". Lopphuset och Prins Bertils första spadtag - medelst grävskopa - för kårhuset 1951 var andra minnen som hördes. Sven Dahrén var under studenttiden medlem i Chalmers sångkör, och sjöng oväntat några rader ur den specialskrivna visa som framfördes inför prinsen.
 "Sätt maskinen igång, herr kapten", sjöng vi. Och Bertil körde igång - rejält. Han höll på att begrava halva sångkören! minns Sven.
Lopphuset var den gamla förvaltarbostaden till Gibraltar Herrgård. Det förfallna huset hade senare använts som försökshus för skadedjursbekämpning av Anticimex, och det var så namnet Lopphuset kom till. Under jubilarernas tid köptes byggnaden av Chalmers och blev ett uppskattat tillfälligt kårhus för chalmeristerna.

Bilade från Linköping
Ingemar Olsson hade bilat ända från Linköping för att kunna vara med på jubileumsdagen. 1948 var han en av ett tiotal teknologer i cortègecommittén.
 Som vanligt skickade man brev till Pripps om att få dra en rörledning mellan bryggeriet och Chalmers, berättar Ingemar.
Han var också engagerad som sekreterare i chalmersspexet Scheherazade 1951.
 Det var inte så minnesvärt - men vi hade väldigt roligt!
Just Scheherazade innebar scendebut för den legendariske spexaren Bob Magnusson, som sedermera hedrades med att få låna ut sitt namn till Chalmersspexet Bob när verksamheten delades upp i två parallella spex 2003, Bob och Vera. Bob Magnusson hade en liten roll som apelsinförsäljare. Samma spex regisserades av den lika legendariske spexregisseuren Biffen, som regisserade alla spex mellan 1950 och 1958, däribland Caesarion som blev historiskt.

Ingemar tillbringade största delen av sitt yrkesverksamma liv - 25 år - på Saab i Linköping. På Chalmers har han inte varit sedan han gick ut 1952:
 Jag har tänkt många gånger att jag skulle komma ner och se hur Chalmers har förändrats, och jag är glad att det blev av nu. Det har hänt otroligt mycket genom åren, säger han.

Text: Michael Nystås
Foto: Daniel Abrahamsson

Bildtext >>>
Gruppbilden från Chalmersska huset överst, fr v Thorild Blomdahl (V52), Ingemar Olsson (E52), Klas Algurén (V52), Gösta Lange (E52), Bertil Gustafsson (M52), Sven Olving (E52), Sven Dahrén (K53), Arne Lexell (K52), Leif Simonsen (K52) och Hans Gyllensten (K52).

Läs ett längre reportage och se fler bilder i Chalmeristbloggen >>>
chalmeristbloggen.wordpress.com/2012/11/19/lyckad-atertraff-med-manga-glada-minnen