​Foto: Anna-Lena Lundqvist​​​​​​​

Från VD jobb på Chalmers till drömjobb på Spotify

​​Hon har ett drömjobb på Spotify, kan snart kalla sig musikproducent och om några månader släpper hon sitt första album med egna låtar. Allt började med ett vd-jobb på Chalmers, eller var det kanske en talangtävling i Hollywood? Nej, Mona Khoshoi har egentligen bara låtit sina stora passioner styra. 
Från början var passionerna tre. Matte, musik och textskrivande. Mona Khoshoi har räknat, spelat instrument och skrivit noveller och annat så länge hon kan minnas. 
– Jag var en liten nörd, pluggade med pappa som var mattelärare. Bad honom om mer och mer avancerade uppgifter och han gav mig matteböcker som låg flera årskurser över mig. 

Det blev naturvetenskaplig linje hemma i Borås. Men efter det? Hon kände sig inte säker. Hennes elva år äldre syster var på väg att bli läkare. Det kanske vore något, kanske med inriktning mot psykologi? Och skrivandet? Hon hade uppenbarligen talang. Borås tidning hade belönat henne med Lilla debutantpriset 2010. För tidningen berättade den då 16-åriga Mona Koshoi att hon kunde sitta i flera timmar och klura ihop en text över en kopp te. ”Bara för att det var roligt”. Samma sak med musiken. Hon hade spelat klassisk fiol länge, men nu höll hon mest på med modernare grejer – R&B, både sjöng och komponerade. Året efter anmälde hon sig till världens största talangtävling, World Championships of Performing Arts i Hollywood. Och kom med! 
– Jag åkte dit som en ganska blyg tonåring och kom hem som en helt annan person. Jag har aldrig växt så mycket under tio dagar. 

I Hollywood upptäckte hon att hon utan problem kunde stå framför en publik som bestod av branschfolk och bara ge järnet, men framför allt kom hon på en annan sak – hon hade en läggning för business. Egentligen tyckte hon att det här med talangtävlingar var lite löjligt och amerikanskt, men om hon nu skulle tillbringa tio dagar i USA tänkte hon utnyttja dem till max. 
– Konceptet var att man fick uppträda och sen träffa branschfolk som var intresserade av en. 

Innan resan såg hon till att paketera sig själv som artist – fixade visitkort och byggde upp ett varumärke med hjälp sponsrade cd-skivor, foton, kläder, smink och smycken. 
– De var första gången jag fick känna på riktigt ledarskap. Jag var spindeln i nätet som skulle få musikstudion, fotostudion och alla andra att samverka. Jag upptäckte att jag hade fallenhet för det och dessutom tyckte det var kul. 

I Hollywood knöts mängder av kontakter. Vissa har hon kvar fortfarande, men att samarbeta med ett skivbolag fullt ut har aldrig känts riktigt aktuellt. Än så länge vill hon göra allt själv: skriva, producera och distribuera. Med sig från USA hade hon dessutom sin nyupptäcka businessida, en sida som fick henne att välja Chalmers och industriell ekonomi efter gymnasiet framför en helhjärtad satsning på musiken. Och på högskolan skulle denna, hennes ”fjärde passion” gro ytterligare. Utbildningen var jättebra, men hon ville lära sig ännu mer, testa på saker på riktigt. Hon fick höra talas om Chalmers teknologkonsulter – konsultbolaget som sysslar med teknik och management och som drivs av studenter – och sökte sig dit. I ett år arbetade hon deltid som konsult, bland annat med lageroptimering åt ett industribolag. 
– Det var så häftigt. Jag hade läst logistik i skolan men att vara på plats på deras lager, göra intervjuer och komma med förslag på förändringar var extremt lärorikt. Oftast märkte man att de som jobbar på golvet visste vad som kunde förbättras. Mycket handlade om att skapa en kommunikationskanal mellan dem och ledningen. 

Det sista tiden som konsult drev hon ett projekt som syftade till att bygga upp ett system för hur CTK skulle jobba med sina strategiska kunder, storbolag som Volvo, SCA etc. Det gjorde intryck. Här fanns någon med intresse för affärsutveckling, någon som tänkte ett steg längre. 
– En från styrelsen ringde och frågade om jag hade tänkt tanken på att bli vd. Det hade jag absolut inte gjort, men varför inte? Det var bara att köra. 

20 år. VD för ett bolag med 70 anställda. Ansvar. För personal, försäljning. Mona Khoshoi fokuserade naturligt på det senare. Hon började med att förändra organisationen till en matrisorganisation som gynnade tvärfunktionellt arbete. Sen sjönk försäljningen… 
– Jag förstod inte varför och det blev många sena nätter när jag grubblade och försökte lösa problemet. 

Det gick inte. Till slut samlade hon ihop ledningsgruppen, erkände att hon inte hade en aning om hur trenden skulle vändas, men att hon var övertygad om att de kunde göra det tillsammans. Efter några timmars workshop förstod man att fel saker hade betonats och mätts i försäljningsprocessen. CTK slog rekord i antal säljmöten! Men efter dessa hände inte så mycket. Stegen efter måste också börja mätas. Med en ny plan ökade man försäljningen med 300 procent på några månader. 
– En fantastisk lärdom. Jag förstod att det är okej att misslyckas, ibland till och med bra, eftersom det kan leda till något ännu bättre än vad du tänkt dig från början. Men du måste ta hjälp. Som vd måste du få hävstång på din egen kapacitet och det får du genom att anställa folk som kompletterar dig, som är duktiga och som du kan delegera ansvar till. Bolag driver man ihop. 

Efter VD-posten på CTK (som löpte på ett år och förstås var ett heltidsarbete, om inte mer) var det tänkt att Mona Khoshoi skulle gå 3:e året på industriell ekonomi. Men terminen hann knappt börja innan nästa arbetsgivare ryckte henne från studierna. Och det var inte vilken som helst. Men vi stannar där ett tag. Mona Khoshoi vill berätta mer om Chalmers, skolan som säger ”öppnade upp hennes värld”. 
– Det var som att komma till ett nytt hem. Jag träffade likasinnade och ville utnyttja min tid till max på Chalmers. Det som gav mig mest var allt jag engagerade mig i vid sidan av utbildningen. 
CTK förstås, men också ett år med sexmästeriet, kårengagemang och det kvinnliga nätverket Chalmers Female Network – något hon startade i ren frustration. 
– Jag var jag på en träff för studenter som sitter i Chalmersbolagens styrelser. Jag räknade alla i rummet och kom fram till att bara vara 10-15 procent tjejer. Samtidigt som 30 procent av studenterna på Chalmers är kvinnor och 25 procent är det i svenska styrelser. Varför är det under snittet? Jag fick en känsla av att jag bara ville kontakta alla tjejer på Chalmers och uppmana dem att söka såna här roller. 
Under en lunch på skolan satte hon sig ner och startade en Facebookgrupp. Efter fyra dagar hade Chalmers Female Network 2 000 medlemmar. Idag är man 2 500. 
– Charmen med fb-gruppen är att den inte är så uppstyrd. Det är nästan som att skriva till en kompis. Det är mycket informella diskussioner. Om löneförhandlingar, om frustrationer över saker som hänt på jobbet, ja, vad som helst. Jag försöker hålla gruppen fri från företag som ska promota sig som arbetsgivare. 
– Många drar också igång initiativ: afterworks, utbildningsträffar, workshops… Det var det som var mitt mål, att öppna upp ett forum för dem som vill driva initiativ. 
Finns det tjejer som fått anställningar genom gruppen? 
– Jag hoppas det. Nån skrev ”jag jobbar på det här företaget, om någon är intresserad kan jag skicka en rekommendation”. Jag vet att det gjordes. Jag har erbjudit mig att göra samma sak om nån vill in på Spotify. 

Spotify. Det var alltså den svenska musik​streamingjätten som såg till att plocka åt sig Mona Khoshoi innan hon ens var klar med utbildning. Företagets innovationschef Sofie Lindholm satt i juryn på CTK Bachelor’s Challenge (Chalmers kandidatuppsatstävling som CTK arrange-rar årligen) när hon fick upp ögonen för CTK:s unga vd som inte bara verkade driven utan som också höll på med musik. 
På Spotify har det gått snabbt. Hon började som administrativ assistent åt Rochelle King, global chef för produkt och design, för 1,5 år sedan. Svarade på mail, gjorde pappersarbete, men fick snart mer och mer ansvar. 
– Jag vet inte vad som hände, men efter sex månader blev jag tillfrågad om att bli projektledare inom innovation. 

Hennes teams uppdrag är att förutse framtidens marknad: Vad är nästa stora grej? Vad är värt att satsa på? Det handlar om att bistå och vägleda Spotifys tekniska utvecklingsteam att bygga rätt koncept. 
– Först när en idé har börjat användas och är gångbar ekonomiskt är det en innovation. Innan dess är det bara en uppfinning som det kanske inte alls är säkert någon behöver, säger Mona Khoshoi. 

I december 2016 ville Spotify att hon skulle ta nästa kliv när man erbjöd henne att bli projektledare på det snabbt växande New York-kontoret. En dröm förstås. Hon har varit på möten där så gott som varje månad den senaste tiden och hon älskar staden. Ändå tackade hon nej. 
– Det var lite läskigt, men det är inte förrän man tackar nej som man skapar sin egen väg genom livet. 
Och på den egna vägen finns också musiken. Därför arbetar hon bara deltid på Spotify samtidigt som hon utbildar sig till musikproducent på Kulturama i Stockholm – en utbildning hon är klar med i vår och som hon inte ville hoppa av, inte ens för ett drömjobb i New York. 
– Det är ganska likt ingenjörsplugget med den skillnaden att man måste vara mer kreativ. Man lär sig både teknik och musik. 

Just nu håller hon och en producent på att finslipa hennes första album – en EP med fem låtar som släpps i början maj. 
– Den kommer att finnas på Spotify och gratis på Sound Cloud. Som oetablerad artist är det bra att börja så. 
Och vad händer sen? 
– Jag vet inte, men jag hade älskat att få jobba som producent och låtskrivare. Både för mig själv och åt andra. Men det är hög konkurrens och man söker ju liksom inte på sitt CV. Man får utnyttja sina nätverk. 

Ett sådant är Facebookgruppen Kvinnliga Musikernätverket som hon startade under sin tid på Chalmers. Idag har gruppen 1 500 medlemmar från hela Sverige. 
– Vi håller på och diskuterar hur vi kan skapa fler forum för att kunna träffas och skapa nya samarbeten. Tyvärr blir det lite för mycket för mig, så jag försöker hitta andra som kan driva initiativen. Vi har pratat föreningar och organisationer som jobbar med jämställdhet inom musikindustrin och jag tror det finns en enorm potential att åstadkomma förbättringar. 

Hon vill som sagt prova på musiken professionellt, men i framtiden tror hon det entreprenöriella drivet i henne kommer att ges utrymme. Förr eller senare tror hon att hon kommer att starta bolag – kanske skivbolag, bolag inom innovation, konsultbolag. Det viktiga är inte vad man gör utan att man gör det med bra folk. 
– Jag har min utbildning och det kan liksom inte gå fel som ingenjör, man får alltid bra jobb. Men just nu är jag så inte intresserad av karriärsbiten eller att tjäna mest pengar. Det kanske ändras om jag skaffar familj eller så. 

OCH Spotify? New York? 
– Jag skulle absolut vilja jobba där om några år. Jag var bara 22 när jag fick erbjudandet. Det kommer fler chanser, säger Mona Khoshoi.

Artikel ur Chalmers Magasin nr1, 2017

Text: Lasse Nicklason 




Publicerad: fr 08 dec 2017.