Förarlös räddningsbåt

När Sjöräddningssällskapet behövde en förarlös räddningsskoter fick studenter utveckla en prototyp. Arbetet som innefattar flera kandidat- och masterprojekt börjar nu visa resultat.

​På bryggan nedanför Sjöräddningssällskapets huvudkontor i Långedrag möts tre Chalmersstudenter, deras handledare Petter Falkman samt Fredrik Falkman, ansvarig för innovation på Sjöräddningssällskapet. I vattnet guppar en specialbyggd vattenskoter som används för att rädda nödställda personer ur sjön.
Studenterna har nyss monterat in den egenutvecklade utrustning som ska göra att skotern autonomt kan följa efter en större räddningsbåt ut på uppdrag.

– Den här tekniken skulle lösa ett problem för Sjöräddningen, säger Fredrik Falkman. Vi vill ha skotern till hands ute på uppdrag, men att köra den långa sträckor är tröttande och våra räddningsbåtar är inte lämpade att transportera skotern. Att bogsera den har inte heller varit ett alternativ. Men tänk om den bara kunde följa med, utan att belasta varken förare eller räddningsbåt.

Prototypen som nyligen har testats i studentprojekten har utvecklats genom både kandidatarbeten och exjobb.

– Vi fick bygga om den mekaniska styranordningen av skotern, så att den skulle bli möjlig att styra elektroniskt, berättar John Skötte som gjorde kandidatarbetet under tredje året på Elektroteknik i våras. En utmaning har varit att skotern ska kunna växla mellan autonom och manuell styrning.

Mastersstudenternas exjobbsuppgift har varit att utveckla den autonoma styrningen som reglerar skoterns fart och riktning, samt kommunikationen med ledarbåten. Data från flera sensorer kombineras för att räkna ut vart båten är på väg.

– Nu har vi fått de första testerna att fungera och i nästa steg kommer styrningen att förbättras. Skotern ska till exempel placeras bättre bakom ledarbåten. Den ska inte ligga mitt i bakvattnet, det är inte bra ur bränslesynpunkt. Samtidigt måste den ligga tillräckligt nära ledarbåten för att ingen ska tvivla på att båtarna hör ihop, att de samkörs, förklarar Eric Persson från civilingenjörsprogrammet Automation och mekatronik.

Sjöräddningssällskapet har flera projekt tillsammans med Chalmersstudenter, och Fredrik Falkman har många uppslag till hur räddningsarbetet kan stödjas av ny teknik.

– Vi tittar också på hur vi kan använda autonoma drönare för att rekognosera en olycksplats innan räddningsbåten har hunnit fram, och vi är intresserade av lösningar som kan göra stora container- eller passagerarfartyg behjälpliga i en nödsituation. Dessa fartyg är ofta först på plats vid tillbud ute till havs.

Petter Falkman är programansvarig för civilingenjörsprogrammet Automation och mekatronik och han tycker att projekten tillsammans med Sjöräddningssällskapet är extra roliga tack vare dess fokus på autonoma system.

– Vi ser allt fler exempel på autonoma system i vår vardag, jag tänker på dammsugare, förarstöd i bilar eller autonoma vagnar på sjukhus, och det finns ett enormt intresse hos studenterna att vilja vara med och driva den här utvecklingen framåt. Och det känns förstås extra viktigt att våra fantastiskt duktiga studenter är med och utvecklar framtida lösningar som kan hjälpa till att rädda liv till sjöss, säger Petter Falkman.

Publicerad: fr 30 sep 2016. Ändrad: on 14 dec 2016