​Nobelpristagaren i fysik 2016, J Michael Kosterlitz, öppningstalar under LT28-konferensen den 9 augusti. Foto: Michael Nystås

Rivstart för konferens om lågtemperaturfysik

"28th International Conference on Low Temperature Physics" rivstartade på onsdagen med en inspirerande föreläsning av Nobelpristagaren J Michael Kosterlitz. "Jag trodde först att det var ett skämt, men när jag väl fick komma till Stockholm och ta emot priset, förstod jag att det var sant", berättade han.

Egentligen ville Nobelpristagaren J Michael Kosterlitz hellre klättra på klippor. Men som ung doktor på universitetet i Birmingham fanns inga berg i sikte – så Kosterlitz fortsatte att forska istället.
– Jag började göra beräkningar inom lågtemperaturfysik, berättade han i sitt huvudtal på Svenska Mässan den 9 augusti.

Den stora konferensen "28th International Conference on Low Temperature Physics" samlar 900 forskare från hela världen den 9-16 augusti. Konferensen rivstartade med ett huvudanförande med J Michael Kosterlitz, som tilldelades Nobelpriset i fysik 2016 tillsammans med David Thouless och Duncan Haldane, för deras arbete inom den kondenserade materiens fysik. Kosterlitz öppnade konferensen med föreläsningen "Topological Order and Defects, and Phase Transitions in Two Dimensions".

Inför en intresserad publik berättade han om sin inspirerande resa fram till Nobelpriset, och hur det gick till när han fick det glada beskedet.
 Jag satt och väntade på en underjordisk parkeringsplats när telefonen ringde, och en röst med kraftig svensk brytning gratulerade mig till Nobelpriset. Jag trodde först att det var ett skämt, men när jag väl fick komma till Stockholm och ta emot priset, förstod jag att det var sant, sa Michael Kosterlitz.
Till vardags är han professor vid Brown University i Providence, Rhode Island, USA.
 Vårt arbete gjordes redan tidigt på 1970-talet, så vi fick vänta länge på Nobelpriset, som kom förra året.

I sin ungdom var Michael Kosterlitz en av Storbritanniens skickligaste bergsklättrare. Han har till och med ett eget berg uppkallat efter sig i Italien Fessura Kosterlitz i den berömda Orco-dalen, där han var med och förnyade klättringen under sin tid vid tekniska högskolan i Turin (Instituto di Fisica Teorica) på 60- och 70-talet. Kosterlitz anställdes som postdoktorand i Turin efter att ha disputerat vid anrika universitetet i Oxford.
 Jag genomförde långa tråkiga beräkningar på venetianamodellen som egentligen var en föregångare till modern strängteori. Men när jag sen ville vidare till Cern lyckades jag tack vare mitt kaotiska ordningssinne lämna in en försenad ansökan som tyvärr avslogs. Min fru hjälpte mig då att leta lediga tjänster i Storbritannien istället och jag sökte och fick en plats i Birmingham. "Sitt ner och sök", uppmanade hon mig.
Men egentligen var Birmingham det sista ställe han ville komma till. Så det var med viss tveksamhet Michael Kosterlitz tackade ja till den tjänst han blev erbjuden. Där jobbade han ensam med fortsatta beräkningar inom högtemperaturfysik, men blev med tiden allt mer frustrerad:
 Jag blev gång på gång utskåpad av en forskargrupp i Washington. De gjorde samma saker som jag försökte göra, men de lyckades alltid hinna först. När det hade hänt två-tre gånger blev jag så trött och började iställetfråga folk på institutionen om de hade något problem vi kanske kunde titta på tillsammans. Till sist hamnade jag inne på David Thouless kontor och hörde honom tala om alla möjliga märkliga och underbara saker, som jag visste väldigt lite om, eller, för att vara helt ärlig, ingenting om; ämnen som topologi och fasövergångar i två dimensioner. David hade ett relaterat problem som de hade brottats med i 20 års tid och vi sa att vi kanske kunde undersöka det närmare, berättade Michael Kosterlitz.
Resten är, som det heter, historia. 2016 belönades Thouless och Kosterlitz med Nobelpriset i fysik för sina banbrytande upptäckter i Birmingham. På Svenska Mässan öste Kosterlitz lovord över sin kollega:
 David Thouless är en synnerligen märkvärdig man. Han har ett helt otroligt sinne, han vet precis allt om allting, och är också en lysande matematiker, sa han om sin vän och kollega.

Per Delsing, professor i experimentell fysik på institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2 – på Chalmers, är ordförande i den lokala organisationskommittén för konferensen "28th International Conference on Low Temperature Physics LT28". Det är den viktigaste konferensen inom lågtemperaturfysik, och arrangeras vart tredje år, omväxlande i Europa, Asien och Amerika. Årets konferens arrangeras av MC2 i samverkan med Institutionen för fysik på Göteborgs universitet.
Målgruppen är fysiker som jobbar vid låga temperaturer.
 Jag tror och hoppas att den här konferensen kommer att bli en succé. Vi har runt 900 registrerade deltagare, och jag är säker på att vi har en mycket spännande vecka framför oss, sa Per Delsing i sitt välkomsttal.
LT-konferenserna är anrika. Den första arrangerades i Cambridge i slutet av 40-talet.
 Min första konferens var LT17 i Karlsruhe för 33 år sen. Ni som nu är här för första gången kan se fram emot att få arrangera LT40 runt år 2050, sa Per Delsing (bilden nedan).

Han tackade också konferensens huvudsponsorer: The International Union of Pure and Applied Physics (IUPAP), Oxford Instruments och BlueFors Cryogenics. Arrangörerna får även ett visst bidrag från Nobelinstitutet för fysik i Stockholm.
 Som ni förstår är det många som jobbat hårt för att förverkliga den här konferensen, och jag vill passa på att tacka alla involverade för deras viktiga insatser. Ordförandena i de olika programkommittéerna har lagt ner väldigt mycket tid för att planera konferensprogrammet, ta emot och gå igenom alla abstrakten och allt sånt, sa Per Delsing.
Den lokala organisationskommittén har bestått av Per Delsing, Jonas Bylander, Mikael Fogelström, Floriana Lombardi, Thilo Bauch, Susannah Carlsson, Tord Claeson, Henrik Johannesson, Göran Johansson, Sergey Kubatkin, Tomas Löfwander, Vitaly Shumeiko, Janine Splettstoesser, Dag Winkler, August Yurgens och Stellan Östlund.
De fem programkommittéerna har haft varsin ordförande: Mikael Fogelström, Floriana Lombardi, Stellan Östlund, Göran Johansson och Thilo Bauch.
Före och efter LT28 arrangeras även flera satellitkonferenser som äger rum i Helsingfors, Stockholm, Heidelberg och Leipzig. Helsingforskonferensen avslutades precis innan LT28 drog igång i Göteborg, och flera av deltagarna kom direkt från Finland.

LT28-konferensen avslutades av professor Per Delsing från MC2. Han tackade den lokala organisationskommittén, programkommittéerna, den rådgivande kommittén, konferensvärdar och mötesvärdar, posterkommittén, samtliga talare, Svenska Mässan, sponsorer, och Tania Börjesson och Ulla Conti från arrangören Resia.
"Jag vill också tacka Susannah Carlsson, som jag vet verkligen har lagt ner mycket arbete. Tack för att du minns alla saker som jag har glömt, jag kan säga att det rört sig om en hel del saker. Programkommittéerna med respektive ordförande har också lagt ner mycket arbete för att planera det vetenskapliga programmet. Anledningen till att jag tycker att det här har varit en bra konferens är alla talare, och jag tror att vi har haft några riktigt bra föreläsningar här", sa Per Delsing.

Konferensen avslutades med en kort presentation av nästa konferens, LT29, som arrangeras i Sapporo i Japan den 16-22 augusti 2020. Naoto Nagaosa, ordförande i organisationskommittén, tackade LT28-arrangörerna och gratulerade dem till deras framgång. Han välkomnade alla deltagare till Sapporo Convention Center i centrala Sapporo, med en kapacitet på 2 500 personer i den största kongresshallen.

Text och foto: Michael Nystås

Artikeln uppdaterad 7 september 2017.

Läs mer om J Michael Kosterlitz >>>

Publicerad: fr 11 aug 2017. Ändrad: to 07 sep 2017