Hur avvärjs hoten mot mänsklighetens överlevnad?

​Forskningsprogrammet Existential risk to humanity hålls den 1 september–31 oktober i regi av Centrum för grundläggande vetenskaper, Chalmers och Göteborgs universitet. Anders Sandberg, för närvarande Research Fellow på Future of the Humanity Institute, Oxford, är inbjuden vetenskaplig ledare för programmet och Olle Häggström, professor i matematisk statistik, är lokal värd.

​Varför gör ni det här programmet?
Foto Anders SandbergAnders: Grundskälet är att det är en så himla viktig fråga, inte bara för denna generationen utan även för kommande. Det är svårt att komma på något viktigare, men om någon gör det så skulle vi gärna vilja veta det…

Olle: Av de hot mot mänskligheten som man känner till så är två uppe på bordet just nu: kärnvapenkrig och klimatförändringar. Vi vill bredda den diskussionen, det finns även andra faror som behöver uppmärksammas, som till exempel syntetisk biologi som sprider sig snabbt och lätt kan komma i fel händer, pandemier, artificiell intelligens som kan gå överstyr och mycket annat. Det finns både bra och starka resonemang kring många av dessa frågor och det går att analysera dem på ett rigoröst sätt.

Anders: Sådana här frågor faller utanför de ämnesmässiga ramarna, och faller därför ofta bort ur forskningen. De har inte någon direkt hemvist och de flesta som håller på med det här gör något annat och har detta vid sidan av. Det finns inslag av sannolikhetslära i botten men det handlar också om jobbiga beslut och hur man ska hantera dem. Vi vill tillåta området att få växa fram och kanske blir det så småningom en egen disciplin. Många ämnen har börjat som ett filosofiskt problem för att så småningom bli till exempel fysik, nationalekonomi eller psykologi.

Hur kommer programmet att se ut?
Olle: Programmet är flexibelt, vi kommer att samla ihop kunniga och kreativa personer och låta dem arbeta tillsammans för att se vad det blir. Jag tänker mig att man arbetar enskilt eller i grupp fram till kl 15 varje dag då vi samlas och någon håller en förberedd föredragning på ett visst tema, sedan diskuterar vi och sammanfattar vad vi kommit fram till.

Den mer publika workshopen, Workshop on existential risk to humanity, hålls den 7 – 8 september. Den är öppen för alla intresserade bara man anmäler sig. Vi vill ju utveckla spetskunskapen, men lika viktigt är det att få ut den kunskap som redan finns till en bredare publik, även om den troligen fortfarande kommer att vara övervägande akademisk.

Anders: Det är sällan svårt att få folk att komma på sådana här föredrag, det är ju spännande, men man får hitta en balansgång så att det inte bara blir en lista på katastrofer.

Vilka är det som kommer?
Foto Olle HäggströmOlle: Namnen kan man läsa på webbsidan här ovan tillsammans med titlarna på deras föredrag. Forskarna kommer från olika discipliner och har närmat sig området från olika håll. De flesta finns på olika universitet.

Anders: Några av forskarna kommer från något av de fyra centra för de här frågorna som finns i Oxford, Cambridge, Boston och Berkeley. Snart har vi alltså inget sådant inom EU. Men vi hoppas att dessa fyra centra får hård konkurrens från nybildade i framtiden!

Vad vill ni forska på mer specifikt?
Anders: Det finns tidiga risker och sena risker, men man kan inte bara ta det mest akuta först utan behöver arbeta parallellt med dem. Det har till exempel gjorts en del jobb med asteroider, och nu vet vi att det är osannolikt att vi behöver hantera ett asteroidnedfall på de närmaste 100 åren. Men det tar å andra sidan lång tid att utveckla ett motmedel.

Vi vill samla det vetande som finns inom frågorna och göra framstötar inom olika områden. Det finns till exempel en del forskning om vad det kostar att minska specifika risker, men det är intressant att få fram riktiga siffror till politikerna. Politiker ogillar osäkra frågor, ”kom igen när ni vet om det kommer att hända” säger de. Kostnadseffektivitet är inte bara en fråga för ekonomer, utan det finns en hel del jobbiga filosofiska och matematiska problem i detta.

Olle: Människan övervärderar risker som hon hör mycket talas om, som terrorister, och undervärderar därför globala katastrofer. ”Trial and error” har varit en framgångsrik strategi överlag i mänsklighetens historia men om mycket står på spel riskerar vi att inte få någon andra chans. Många sätt som är inbyggda att tänka fungerar dåligt när frågorna är stora. Vi måste hitta sätt att komma runt det och göra riktiga prioriteringar samtidigt som vi därför inte får glömma de mindre riskerna. Många risker griper också tag i varandra, det blir systemrisker som man kan analysera.

Anders: Några konkreta saker som man kan tänka sig är att minska riskerna för krig, att hjälpa till att sätta upp bra regler kring potentiellt farlig forskning, och att säkra matproduktionen under extrema katastrofer. De katastrofer för mänskligheten som man sett tidigare har handlat mycket om krig och att stater angriper sina medborgare. Att förbättra staters styrande är därför en möjlig väg att gå. Men de farligaste grupperna här är de militärindustriella komplexen i USA och Ryssland, som drivs av sin egen logik.

Naturkatastrofer framstår inte som lika stora risker för tillfället. Mest akut av de naturliga hoten är risken för utbrott på solen som slår ut elnäten. Asteroider och supervulkaner är något som människan behöver ta tag i så småningom, det finns sätt att ta itu med detta också, men för tillfället drunknar de i mer akuta, antropogena (människoskapade) risker. De självproducerade hoten kan vi också göra mer åt.

Forskningsprogrammet Existential risk to humanity hålls av Gothenburg centre for Advanced Studies in Science and Technology

Text: Setta Aspström
Foto av Anders Sandberg: Bennett Foddy, av Olle Häggström: Setta Aspström


Publicerad: on 24 maj 2017. Ändrad: må 31 jul 2017