Anna Martinelli och Christian Müller blir SSFs Framtidens forskningsledare

​Anna Martinelli och Christian Müller, båda docenter på Kemi och kemitekniks avdelning Tillämpad kemi, har blivit utsedda till Framtidens Forskningsledare av Stiftelsen för Strategisk forskning, SSF.

Vi har pratat med Anna Martinelli och Christian Müller om deras forskning.

​Anna Martinelli, som tidigare under hösten även blivit tilldelad Formas anslag för Framtidens forskningsledare samt blivit utsedd till Wallenberg Academy Fellow, forskar inom nya protonledande material för framtidens bränslecellsteknologi. Med fokus på ett silika-baserat nanoporöst membran fyllt med en protisk jonvätska kan bränslecellen bli mer effektiv och samtidigt minskar materialkostnaderna, vilket kan göra bränslecellen till en mer attraktiv energilösning.

Vad innebär det för dig att bli utsedd till framtidens forskningsledare av SSF?

- Det är så klart en stor ära att få denna utmärkelse, då både min forskning och min personlighet har värderats högt! Vägen från ansökan till anslag är lång och innebär att man måste ta sig förbi ett flertal granskningar, av nationella och internationella experter i både vetenskap och ledarskap, utan att försumma eller glömma att det granskade projektet också ska ha potential till kommersialisering.

Det har verkligen varit din höst. Vad är det som gjort att du får alls dessa utmärkelser nu?

- Ja det har verkligen varit en lyckosam höst! Svårt att säga, men jag gissar att jag nu har lyckats med att sakta men säkert skapa mig en stark CV som kunde hålla även i denna hårda konkurrens. Jag tror också att jag har visat en bra balans mellan höga ambitioner, fötterna på jorden, glädje i mitt jobb och ett genuint intresse för mina medarbetare.

Bildar alla anslag ett större projekt eller går det någon skiljelinje mellan KAW-, Formas- och SSF-anslagen?

- Alla projekt har det gemensamma målet att nå fram till nya, billigare och bättre presterande protonledande material. Medan Formasprojektet som jag ska leda tillsammans med Lars Nordstierna fokuserar på användningen av råmaterial från naturen såsom cellulosa, så är ytkemi och transportfenomen mer centrala i det andra två projekten. Sedan har KAW projektet mer fundamental karaktär, medan SSF projektet kommer att vara något mer fokuserat på tillämpad forskning.

Hur ser du på chanserna att nanosilika och jonvätskor kommer bli framtiden för bränsleceller? När kommer detta att ske?

- Inte lätt att svara på när dessa material kan slå igenom. Vägen till kommersialisering innebär olika tester i gradvist ökande skala, vilket kan ta flera år. Dock har vi redan visat framsteg i hur ytkemin kan manipuleras för att kontrollera den intermolekylära växelverkan och därmed förbättra transportegenskaperna. Jag är säker på att vi kan komma långt om vi fortsätter att utveckla denna strategi.

Lästips: Achieving enhanced ionic mobility in nanoporous silica by controlled surface interactions" nyligen publicerad i PCCP, DOI: 10.1039/C6CP07351D).


Christian Müller är docent inom Polymerteknologi och ska som framtidens forskningsledare säkerställa framtidens effektiva energiinfrastruktur. Högspänningskablar som används för att transportera energi långa distanser, exempelvis från vindkraftverk ute till havs in till land eller över kontinenter, är begränsade i effektivitet på grund av isoleringsmaterialet. Med nya isoleringsmaterial skulle både effektivitet och kostnad kunna bli mer gynnsam. I sitt projekt kommer Müller utveckla nanostrukturerade plaster för att isolera högspänningsledningar så att kapaciteten kan ökas utan att storleken på kabeln ökar.

Vad innebär det för dig att bli utsedd till framtidens forskningsledare av SSF?

- Det är en stor ära att få ta del av programmet. Jag ser väldigt mycket fram emot ledarskapsutbildningen som följer med anslaget.

 

Du forskar inom solceller, smarta textiler och nu även högspänningskablar. Blir det inte rörigt med så olika forskningsprojekt?

- Det skulle kunna bli det om vårt focus vore tillämpning. Men utifrån ett materialvetenskapligt perspektiv så handlar det om väldigt lika material och materiella koncept. Det kanske inte verkar självklart, men vårt arbete kring väldigt ledande och väldigt isolerande material är tätt sammankopplat.

Hur kom det sig att du engagerar dig i högspänningskablar?

- Det är ett forskningsområde som länge har funnits på Chalmers. När jag började på högskolan för fem år sedan så hade jag, tack vare många kollegor på Chalmers, KTH och lokala näringslivet, möjligheten att snabbt sätta mig in i ämnet. Tidigare hade jag arbetat med polymera solceller har jag ofta fått frågan huruvida våra solceller någonsin kommer kommersialiseras, med tanke på att det finns så många andra teknologier i världen. Nu kan jag med säkerhet säga att kablar alltid kommer att behövas oavsett vilken typ av solcell som används. 

Läs om Anna Martinellis forskning

Läs om Christian Müller forskning

 

Publicerad: on 21 dec 2016.