Antarktis nästa

I början av juni ger sig Katarina Gårdfeldt och Michelle Nerentorp, forskare inom oorganisk miljökemi, iväg på en unik polarexpedition till Antarktis, med världens största isbrytarfartyg. De ska mäta halterna av kvicksilver i luft, vatten och is under polarvintern för att kunna uppskatta solljusets påverkan och kunna förutse klimatförändringar på kvicksilveransamling i haven.

Den 8 juni åker Katarina Gårdfeldt och Michelle Nerentorp, forskare i oorganisk miljökemi, samt tre forskare från Göteborgs universitet till Antarktis med världens största isbrytarfartyg forskningsfartyg med isbrytarkapacitet, Polarstern, som drivs av Alfred Wegener Institutet. Det är ett prestigefyllt åtagande och ett tillfälle, som få får möjlighet att göra. Under den fyra månader långa expeditionen ska Katarina och Michelle ta prover på hur mycket kvicksilver som har samlats i polarisen, samt snö, luft och havsvatten, som omger den. Detta har aldrig tidigare gjorts under polarvintern, däremot har Katarina varit med på flera expeditioner tidigare till Arktis och Antarktis och gjort mätningar under polarvåren och sommaren.

Vad ska ni göra på Antarktis? 

- Vi ska titta på olika former av kvicksilver, både oorganiskt, som sprids i genom atmosfären och organiskt som anrikas i näringskedjorna. Till exempel skall vi försöka lista ut hur mycket kvicksilver som ackumuleras i haven, och hur mycket av detta som metyleras, dvs omvandlas till den mycket giftiga organiska formen och går in i näringskedjan. Vi samarbetar med forskare från Göteborgs Universitet, som undersöker gasformiga ämnen som produceras från alger i is och som har stor betydelse för omvandlingsprocesser av kvicksilver i luften, berättar Katarina Gårdfeldt.  

Halterna av kvicksilver har ökat markant under industrialismen och halten bedöms idag vara 3-5 gånger högre mot vad den borde vara, utan människans påverkan. Kvicksilvret kommer bland annat från eldning i kolkraftverk. Eftersom kvicksilver är ett grundämne kan det inte brytas ner, och under den långa processen, från luftutsläpp till att kvicksilvret når havsbotten på 1000-talsmeters djup, har det påverkat näringskedjan på många sätt. 

Internationellt nätverk och globalt intresse

Utöver sina egna mätningar ska Katarina koordinera mätningar för ett internationellt konsortium inom EU-projektet GMOS, Global Mercury Observation Syste, som är en del av EUs 7e ramprogram. Bland annat har kollegor i Italien har lånat ut utrustning, och forskare i Frankrike och Slovenien ska få olika prover skickade till sig. Övriga finansiärer av expeditionen är Alfred Wegener Institutet och Svenska Polariforskningssekretariatet. Tillsammans med en grupp forskare på Harvard School of Public Health ska hon sedan göra modelleringar och scenarion baserat på den nya och tidigare datan.

Varför är detta viktigt?

- Vi har tidigare studerat kvicksilveransamligar kvicksilveromvandling i polarområdet och sett den stora påverkan av solljuset. Vi vill förstå helheten genom att även studera förhållandena under det mörka halvåret och jämföra dessa. Detta krävs för att kunna göra trovärdiga och bra modellringar, för att ge beslutsfattare relevanta underlag för beslut om att minska kvicksilverspridning bl a genom förbränning av fossilt kol, berättar Katarina Gårdfeldt.

Enligt Katarina Gårdfeldt finns det höga förväntningar på resultaten och modelleringen. Hon hoppas att de kommer användas som beslutsunderlag i globala miljöfrågor. I oktober ska Minamata-konventionen, ett globalt rättsligt bindande instrument avseende kvicksilver (inom FNs miljöprogram UNEP), skrivas under av regeringar för 150 länder. Man kan alltså konstatera att den forskning som Katarina och Michelle bedriver är högaktuell.

Text: Carolina Eek Jaworski

Publicerad: må 06 maj 2013. Ändrad: ti 14 maj 2013