Forskning för grönare framtid gav startbidrag

Två forskare på BIO, Johan Larsbrink och Nikolaos Xafenias, fick Formas startbidrag till framtidens forskningsledare. För Johan Larsbrink blev det dessutom full pott: han fick motsvarande bidrag även från Vetenskapsrådet.

​Forskning för att ta ytterligare steg mot ett fossilfritt samhälle ligger till grund för de ansökningar som nu gett Nikolaos Xafenias och Johan Larsbrink, båda från avdelningen för industriell bioteknik, startbidrag från Formas. Bidragen är på en miljon kronor per år, i tre år.
– Det innebär att jag kan leda min egen forskningsinriktning på avdelningen, förklarar Nikolaos Xafenias.


Xafenias projekt handlar om att omvandla restprodukter från bioprocesser till ”gröna” produkter. Bakgrunden är denna: Bioraffinaderier, där bränslen och andra kemikalier framställs från biomassa istället för råolja, är ett bra sätt att komma bort från användning av fossila råvaror. Men för att bioraffinaderierna ska lyckas – och bli verkligt miljövänliga – måste det bli möjligt att utnyttja de stora mängderna koldioxid och andra kolhaltiga restprodukter som samproduceras.

Nikolaos Xafenias vill därför utveckla en teknik för att återanvända kolet, och därmed minska påverkan på miljön. För att göra detta ska mikrober som kan ”äta” elektricitet från elektroder användas. Mikroberna blir här katalysatorer för en elektrokemisk omvandling av restprodukterna till värdefulla alkoholer, som kan användas inom kemi- och energiindustrin.
– Pengarna kommer bland annat att stödja samarbeten med andra grupper, säger Nikolaos Xafenias.
– Jag har mycket kompetenta samarbetspartners: Jie Sun, docent på Chalmers institution MC2, som arbetar med grafen samt professor Ieropoulos på Bristol Robotics Laboratory, som arbetar med bioelektrokemiska system.

Johan Larsbrink ska i sitt projekt titta närmare på enzymer för att effektivare kunna bryta ner biomassa. Så kallad enzymatisk hydrolys – en kemisk process där enzymerna klyver de stora beståndsdelarna i biomassan till små molekyler – är det mest hållbara alternativet för att bryta ner till exempel skogs- och jordbruksavfall för omvandling till biobränslen. Men det är också ett av de mest kostsamma stegen i dagens processer. Enzymer med flera så kallade katalytiska domäner kan innebära en betydligt mer effektiv process, men de är sällsynt förekommande. Johan Larsbrink vill både fastställa potentialen hos sådana redan existerande enzymer, och utveckla helt nya.

Men Johan Larsbrink fick alltså inte bara bidrag från Formas, utan i samma veva även ett etableringsbidrag från Vetenskapsrådet på 3,2 miljoner över fyra år.
– Det känns lite märkligt, det har nog inte sjunkit in än. Men visst är det väldigt kul, säger han.
Det projekt som Vetenskapsrådet satsar på handlar om att utveckla och effektivisera bioprocessen som omvandlar biomassa till etanol. På senare år har mycket ansträngningar lagts på att skapa så kallade konsoliderade bioprocesser, där en och samma mikroorganism kan bryta ner biomassa, tillgodogöra sig energin och samtidigt producera värdefulla ämnen. De flesta studier har gjorts på E. coli-bakterier och jäst, men resultaten har inte varit bra nog. Johan Larsbrink har istället valt att titta på andra bakteriearter för att skapa organismer med de perfekta egenskaperna.
– Pengarna från både Formas och Vetenskapsrådet kommer att gå till två nya tjänster i min grupp. Jag har sedan tidigare två post docs, och bra internationella och svenska forskarkontakter som jag kommer att fortsätta arbeta med, säger Johan Larsbrink.

För att få bidrag måste forskningsprojekten uppfylla vissa kriterier. De mäts inte bara på den vetenskapliga kvaliteten – som frågeställning, kompetens och metod – utan även på samhällsnyttan.
– Att vi fått bidrag visar inte bara att vi som forskare anses meriterade nog utan också att våra projekt anses lovande och intressanta, säger Nikolaos Xafenias, och Johan Larsbrink tillägger:
– Våra projekt är inom bioenergi-området. Det ligger i tiden och är ett mycket viktigt forskningsfält för samhällsutvecklingen. Sedan är det också viktigt att visa att man har bra samarbeten. Forskningen blir allt mer interdisciplinär, det funkar inte att jobba i en bubbla.

Text: Mia Malmstedt
Foto: Martina Butorac

Publicerad: ti 20 dec 2016.