Tegelfasad på fältanläggningen i Forsåker, Mölndal.
​Fältmätningarna utförs i en byggnad från slutet av 1800-talet på Forsåker-området i Mölndal. Foto: Pär Johansson

Fältmätningar ska ge svar om superisolering

Att energieffektivisera äldre byggnader är en utmaning ur flera aspekter, inte minst då tilläggsisolering för med sig vissa risker. Nya typer av isoleringsmaterial – så kallade superisoleringsmaterial – har dock ändrat förutsättningarna. Men kunskapen om dessa är fortfarande låg. Efter tester i en nyligen öppnad fältanläggning hoppas forskare kunna förse branschen med riktlinjer och råd för hur superisolering ska användas.

Forskare på avdelningen för byggnadsteknologi på Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik på Chalmers har under flera år arbetat med superisoleringsmaterial. Den nya generationens material är betydligt mer slimmade än äldre isoleringsmaterial och kan användas för att energieffektivisera på konstruktioner som av olika anledningar inte varit möjliga att tilläggsisolera innan. 

- Det kan handla om utrymmesskäl, både invändigt och utvändigt på en byggnad, förklarar Pär Johansson, forskarassistent på Byggnadsteknologi. Utvändigt är du begränsad av konstruktionen och invändigt vill du inte förlora i golvyta. Invändig tilläggsisolering är dessutom en känd riskkonstruktion. Ett annat möjligt användningsområde, som vi också undersöker, är byggnader man vill återställa kulturvärden som gått förlorade. Super-isoleringsmaterial möjliggör en tunnare konstruktion som bevarar den ursprungliga arkitekturen.

Numeriska simuleringar och beräkningar har tidigare gjorts och testats i labb, men i och med en ny fältanläggning i Mölndal kan forskarna validera sina beräkningar mot försök som görs med superisolering under verkliga förhållanden.  Fältanläggningen i sig utgörs av en industriell tegelbyggnad från 1896 som med dagens mått mätt har mycket dålig energiprestanda.

- Förhoppningen är att förbättra byggnadens energiprestanda genom att tilläggsisolera med superisolering från insidan. Men i och med att vi gör det förändrar vi också förhållandena i väggen, både temperaturmässigt och vad gäller fuktfördelning. Tegel är känsligt och det vi vill se är hur stor påverkan vi får på den existerande väggen, berättar Pär Johansson.

Forskarna hoppas att efter försöken få besked på att isoleringen fungerar utan att det blir för stora förändringar på förhållandena. De samlade beräkningarna och försöken ska ge underlag till riskbedömning av lösningar med superisolering, vilken in sin tur ska kunna ge svar på om en åtgärd ska genomföras eller behöver kompletteras med till exempel utvändig ytbehandling. Det övergripande målet med forskningen är att ta fram generella riktlinjer och råd kring hur man kan använda högeffektiva superisoleringsmaterial i renovering oavsett om man är arkitekt, ingenjör, snickare, eller någon annan typ av entreprenör.

- Det vi sett tidigare när vi jobbat med superisolering är att det saknas kunskap om de här materialen, hur de fungerar och vilka möjligheter det finns. Vi vill få fram goda exempel som ska kunna komma hela branschen till nytta, avslutar Pär Johansson.

 

Projektet ”Bevara och energieffektivisera kulturhistoriskt värdefull bebyggelse genom att använda superisoleringsmaterial” bedrivs i samverkan med MölnDala Fastighets AB, NTNU, Trondheim och TU Wien, och finansieras av Energimyndigheten. Projektet är nära kopplat till andra projekt inom Spara & bevara, E2B2 och Formas.

 

Pär Johansson är forskarassistent vid avdelningen för byggnadsteknologi vid Chalmers.

Publicerad: må 13 aug 2018. Ändrad: fr 21 sep 2018