Masoumeh Heibati under arbete i labbmiljö
​Masoumeh Heibati i arbete i labbet

Dricksvattnets färg kan avslöja risker

​Sjukdomsutbrott orsakade av dricksvatten bedöms bli allt vanligare i framtiden, och när de väl drabbar kan det slå hårt mot konsumenterna. Detta gör att det finns ett stort behov av snabba, lättillgängliga kontrollmetoder – som att se på vattnets färg. Men kan det verkligen vara så enkelt?
Vatten i naturen som inte renats och behandlats är inte helt färglöst som man kanske kan tro, utan har ofta en färgton som drar åt gult eller ibland brunt. Masoumeh Heibati, nybliven doktor vid institutionen för arkitektur och samhällsbyggnads-teknik har undersökt naturligt organiskt material, vanligen förkortat NOM, som ett sätt att se risker i dricksvatten. NOM är en komplex blandning av föreningar som kommer från den naturliga nedbrytningen av djur och växter och innehåller färgämnen som ger vatten dess färgton och förekommer, som hörs på namnet, naturligt i råvatten.
   
 – Att prata om vattnets färg är ett förenklat sätt att prata om hur mycket NOM-partiklar vattnet innehåller. Ju högre halt, desto tydligare färg, förklarar Masoumeh Heibati.   

Hon har gjort labbskale-mätningar som är kopplade just till parametern vattnets färg, genom att låta sensorer indikera vid avvikelser i processerna som sker i slutet av dricksvatten-produktionssystemet.      

En pålitlig indikator    

Färgen är bara en av många parametrar som kan användas för att bedöma om ett vattenprov har några avvikelser, och man kan inte enbart utgå från färgen på vattnet. Men ju mer brunfärgat vatten desto högre är halten av NOM-partiklar, vilket innebär förhöjd risk att det finns ämnen i vattnet som inte är bra. Till exempel bakterier som livnär sig på organiskt material vilket leder till mikrobiell tillväxt.     

 – Om färgen visar på hög halt av NOM betyder det inte att vattnet per automatik har för dålig kvalitet– men – det finns då goda skäl att kontrollera vattenkvaliteten med en mer sofistikerad metod, berättar Masoumeh.    

Tekniken som används kallas fluorescensspektroskopi. Metoden går enkelt uttryckt ut på att en ljuskälla belyser vattnet, och att ett instrument mäter hur mycket ljus som passerar genom vattnet och avges. NOM-partiklarna absorberar ljuset, och eftersom det går att kontrollera hur mycket ljus som tillsätts går det också att mäta hur mycket ljus som absorberas, vilket ger ett värde på förekomst av NOM.      

Sensorer kan ge realtidsinformation    

Metoden som Masoumeh arbetat med kan användas vid olika steg på vattnets väg till konsumenten. I många vattenverk renas vattnet med bland annat UV-desinfektion, vilket innebär att ultraviolett ljus inaktiverar skadliga mikro-organismer. Men UV-ljusets funktion är svårkontrollerbar, och en möjlighet till kontroll är att mäta vattnet innan det passerar UV-kammaren, samt kontrollera efter det passerat genom att mäta den lilla fraktion av NOM-partiklarnas färg som är självlysande. Distributionssystemet är ytterligare ett område där kontroller skulle kunna bidra eftersom det har hänt att kvaliteten påverkats även där, på grund av rörbrott eller olika tryck som orsakat inträngning. Så trots att dricksvattnet är rent när det skickas ut från vattenverket, finns det alltså en risk, om än mycket liten, att det händer något längs vägen som man inte kan kontrollera.  

 – Fördelen är att sensorerna mäter online – i realtid. Med sensorer placerade vid UV-kammaren i vattenverket, eller i distributionssystemet, kan du få realtidsuppdateringar på om vattenfärgen – och därmed NOM-halten – förändras utifrån de gränsvärden som satts, säger Masoumeh.    

Nästa steg    

Resultaten från hennes studie bygger på försök i labbskala. För att till fullo kunna testa användbarheten skulle man behöva göra fullskaleförsök med online-sensorer i ett vattenverk eller i distributionssystemet. Teknologin har potential att användas brett av vattenproducenter eftersom den har en relativt billig att köpa in och lätt att installera och hantera.     

Läs mer om fluorescens-spektroskopi   

Publicerad: on 16 okt 2019. Ändrad: to 17 okt 2019