Om Melchior

Kort biografi om Melchior Wernstedt

arkitekt SAR, professor i Arkitektur vid Chalmers, Göteborg

Texten skriven av arkitekt SAR/MSA Håkan Lindqvist, som var anställd vid Chalmers arkitektkontor 1949-1962.

Carl Melchior Wernstedt (1886-1973) tillhörde en gammal adelssläkt och var son till borgmästaren Lago Johan Axel Wernstedt och Hanna Ringborg, Strängnäs. Han gifte sig 1918 med grevinnan Margareta Charlotta Funck och hade med henne tre barn: Gunilla Alfreds, Stockholm, Johan W., anställd vid E-sektionen, Chalmers, och Metta Cevers, Stockholm.
 
Melchior Wernstedt var elev vid Chalmers tekniska läroanstalt 1906-09 och hade då Hans Hedlund som lärare. Studierna fortsatte vid Akademien i Stockholm 1909-10. Tillsammans med några studiekamrater avbröt han studierna i protest mot utbildningens konservativa utformning. Tillsammans med några andra elever bildade han i egen regi Klara skola, ledd av unga på den tiden framstående arkitekter.
 
 
Foto: Region- och stadsarkivet Göteborg
 
1913-14 gjorde han en studieresa genom Sydeuropa och Nordafrika. Den avbröts av första världskrigets utbrott. Han var då i Grekland. Eftersom han gick omkring och ritade och fotograferade trodde man att han var spion och han hamnade i fängelse. Men redan tredje dagen, har han berättat, hade han charmat fångvaktarna och fick dessa att inhandla en slaktad höna och några flaskor vin, varpå han kunde bjuda alla på middag i cellen. Hönan tillagade han över en eld på golvet. Under denna resa utförde han en mängd skisser, som han senare lät binda in i tre pergamentsband. Dessa har av hans dotter Metta Cevers donerats till Regions- och Stadsarkivet i Göteborg (förmedlande länk: arkitekt SAR Ingegerd Ågren).
 
Han besökte vidare i studiesyfte England 1922 och Amerika 1926.
På 20-talet var han anställd hos Ragnar Östberg vid Stadshusbygget i Stockholm och ritade då bl a silverservis och bordsdekorationer i silver. Under denna tid skapade han också Ulriksdalskronan samt en glaskollektion.
 
Hans Hedlund, Chalmers förste arkitekturprofessor, skulle ha gått i pension 1920, men genom komplikationer vid tillsättningen av en efterträdare på professorsstolen kom han att lämna sin tjänst först 1923. Bland de sökande var då Wernstedt, som också fick tjänsten.  Denna innehade han till sin pensionering 1951. På 30-talet hade Chalmers fått ett nytt område för expansion, Nya Chalmers, vid Gibraltargatan. Där hade efter tävling byggts institutioner för kemi och fysik. Chalmerska byggnadskommittén bildades och den bestod av rektor, berörda professorer, det vill säga de som stod i tur att få nybyggnader, representanter från industrien, en arkitekt vald av SAR, samt Wernstedt  som arkitekt för all nybyggnation. Chalmers hade förvärvat Gibraltar Herrgård, som kom att hysa Arkitektkontoret för Chalmerska byggnadskommittén. Denna fick sina statsanslag direkt från finansdepartementet utan Byggnadsstyrelsen som mellanhand. Wernstedt  utarbetade alla planer för högskolans utbyggnad och skapade under ständig ekonomisk knapphet funktionell och miljömässigt god arkitektur. Institutionsföreståndarna, som skulle få lokaler, ville naturligtvis ha så mycket utrymme som möjligt, men Wernstedt kämpade varje gång för att få en bit av kakan till  arkitektonisk kvalité och konstnärlig utsmyckning. Eftersom endast en tunn dörr skiljde kommitténs sammanträdesrum från arkitektkontoret kunde vi "ritslavar" många gånger höra hans argumentering. Den kunde låta så här:
”Här kommer de stackars gossarna (det var så gott som bara manliga studenter på den tiden) från småländska obygden och har aldrig upplevt någon kultur. Så går de här i fyra år och hamnar sedan på något kontor, där de sitter till döddagar och slavar utan att få uppleva något annat. Det är alltså vår skyldighet att, medan de får sin utbildning här, ge dem en uppfattning om vilka värden kultur och skönhet kan bjuda.”
 
Vid sin tid hos Ragnar Östberg vid Stadshusbygget i Stockholm lärde sig Wernstedt allt om tegel och murverk. För honom var valet av tegelsort och fogtyp religion. Han kunde provmura med varierande stenar och olika förband, men han hade svårt att bestämma sig, och oftast slutade det hela med att entreprenadhandlingarna innehöll möjlighet för honom att bestämma sig senare.
 
På byggarbetsplatserna rådde fortfarande en gammaldags uppfattning att arkitekten var en högre varelse. Arbetarna lyfte på mössan när han passerade och verkmästarna tog för givet att Wernstedt hade rätt att ändra på allt som var föreskrivet i anbudshandlingarna. Detta bidrog till att öka hans benägenhet att skjuta på slutliga beslut.
 
Efter pensioneringen 1951 fortsatte Wernstedt att leda arkitektkontoret ända till 1962, då Byggnadsstyrelsen övertog ansvaret för vidare byggnation både vid Chalmers och KTH. Allt vad Wernstedt har ritat för Chalmers är överfört till Chalmers centralarkiv och det som är bevarat efter hans övriga uppdrag kan sökas på Regions- och stadsarkivet i Göteborg.
 

Bland Wernstedts byggnader på Chalmers kan nämnas:

Skeppsprovningsanstalten med skeppsprovningsrännan. 
Över en c:a 100 m lång ränna färdas ett rullande laboratorium med en fartygsmodell fastsatt med skrovet i vattnet. Rälsen, som laboratoriet rullar på, är slipad efter vattenytans krökning, som på rännans längd blir någon millimeter.
Kraftcentralen.
Denna byggnad förekom på 50-talet i arkitekturlitteraturen. Wernstedt förstod att han här skulle skapa något tillhörande en unik byggnadstyp. Byggnaden hade, till skillnad från de flesta andra byggnader, ett stort värmeöverskott i sina lokaler, och detta skulle ventileras bort. MW lät då ett bärande betongskelett, som lämnades oisolerat, teckna sig i fasad. Han skaffade sig därigenom samma frihet som kollegor i varma länder hade.
Fysiksalen, numera Gustaf Dahlénsalen.
Hörsalen blev tidigt känd för sin goda akustik. Den lyckades Wernstedt erövra genom att i taket gjuta in hundratals glasflaskor (med halsen nedåt). Detta var vid denna tid en innovation, då utvecklingen inom akustikforskningen ännu inte kommit så långt.
Ritsalsbyggnader för Väg- och Vatten samt Maskinteknik.
Dessa tillkom under andra världskrigets materialbrist och byggnaderna pusslades ihop med upp till åtta olika tegelfabrikat i samma fasad.
Chalmers första kårhus.
Teknologerna hade tillgång till en arrendatorsbostad, som tillhört Gibraltar herrgård. Denna blev med tiden alldeles för liten för den hastigt ökande mängden studerande. Wernstedt fick då uppdraget att rita ett kårhus, och han ansträngde sig då verkligen för att skapa en originell och trivsam miljö som komplement till vad lärosalarna kunde erbjuda.
Chalmers Bibliotek.
Elektronik, elektricitetslära och starkströmslaboratoriet med "Kopparbunken".
Maskinteknik, förbränningsmotorlaboratoriet.
Chalmers sändarstation (riven).
Textilforskningsinstitutet i Kallebäck.
 
Som lärare var Wernstedt angelägen om att ge studenterna ett arkitektmässigt tänkesätt. Han var i sitt umgänge med människor ganska okonventionell, rätt vänlig mot dem han tyckte om och ganska hård och ointresserad av resten. På samma sätt var han mot studenterna. De flesta minns honom med glädje och vördnad, medan andra fick mindre anledning till detta. Ännu i början av 50-talet var årskullarna små och han kunde ha tid med en enda elev en hel dag. Han satt ofta i arkitektkontorets sammanträdesrum och arbetade med en elev i sänder. Dörren till rummet var inte tätare än att man utifrån lätt kunde följa händelserna därinne. Wernstedt försökte att få eleven att motivera sitt förslag, men eftersom denne inte alltid så noga hade tänkt igenom sitt ställningstagande, kunde svaren bli lite svävande. Wernstedt hade då lätt för att bli ironisk.
 
Wernstedt instiftade ett resestipendium som kan sökas av arkitekter som har avgångsbetyg från Chalmers och som ännu inte fyllt 35 år.
 
Wernstedt var medlem i Tekniska Samfundet i Göteborg och höll där föreläsningar: Amerikansk arkitektur (1926) och Nybyggnader av olika slag (1924).
 
 
 
 
 
Foto: Region- och stadsarkivet Göteborg

Bland de uppdrag Wernstedt hade utanför sitt Chalmersengagemang kan nämnas:

• Uppfordringsverk i Riddarhyttan. Tillsammans med Tage Olsson (senare Tage William-Olsson) tävlade han om fler uppdrag i samma genre i Sverige och Asien.
• Klockstapel vid Hultsfreds kyrka.
• Öppen spis, Mauritsbergs gods.
• Lillhagens sjukhus 1932. Här genomförde Wernstedt ett nyskapande program för vård av sinnessjuka patienter. En rad detaljlösningar har här blivit förebilder vid senare sjukhusbyggen.
• Surte begravningskapell vid norra kyrkogården (ej att förväxla med kyrkan vid riksvägen). Här åstadkom han "en arkitektonisk pärla". En rund byggnadskropp med väggar av råhuggen natursten krönt av ett konformat, spånklätt tak avslutat med en lanternin. Invändigt är taket format som en kupol skapat av tunna lister horisontellt lagda runt rummet. Utanför den glasade entrén är rest ett skärmtak uppburet av stålpelare. Hela anläggningen ger ett harmoniskt intryck av högsta dignitet.
 

Publicerad: fr 27 sep 2013. Ändrad: fr 09 feb 2018