Inom Form och teknik behandlas arkitekturens generella mönster och typer. I området ingår studiet av arkitekturens tekniska och estetiska grunder och särskilt växelspelet mellan dem. I området ingår också generella mönster i arkitektens utformningsprocess. Här studeras framför allt arkitektarbetets praxis och teori: utformningsarbetets förlopp, processens struktur och arkitektkunnandets natur.
Empiriskt grundad forskning om arkitektarbete med stöd i fallstudier och generell designteori är ett jämförelsevis ungt och expansivt forskningsområde, som också påverkat andra discipliner. Hittills vunna resultat visar att det karakteristiska i utformningsarbetets struktur är en växelverkan mellan en serie uppslag och prövning av uppslagens möjliga effekter, det vill säga en utforskning av utformningsuppgiften. Bedömning av den tänkta byggnadens egenskaper och effekter ger då utgångspunkt för ett förnyat uppslag som i sin tur utforskas. Denna processtruktur sammanfattar jag i min egen forskning i formeln uppslag-utforskning.
Den faktor som genererar uppslag kallar jag drivande föreställning. Termen avser en produktiv funktion som inom utformningsprocessen förmedlar mellan underliggande tankemönster och en artikulerad framställning, till exempel en ritning.
Vid analyser av fallstudier visar sig de drivande föreställningarna inte bara generera de första uppslagen. Drivande föreställningar av ett eller annat slag visar sig verksamma genom hela processen, men de kan ibland också själva påverkas av processen. Samspelet drivande föreställning-uppslag-utforskning är inte ett lineärt, avslutat trestegsförfarande utan snarare en spiralformig ackumulerande process. I den fortsatta ackumulationsprocessen bearbetas redan vunna resultat vidare - de breddas, förtätas, fördjupas. Jag betecknar en sådan process som anrikande.
Arkitektens utformningsprocess präglas av en serie mer eller mindre reflekterade val som både sorterar fram och sorterar bort. Valen kan gälla problemställningar att bearbeta utformningsuppgiften; egenskaper hos tomten att ta fasta på; byggnadsteknik etc. Förmågan till fruktbara val måste med andra ord förutsättas inbyggd i arkitektens yrkesskicklighet.
Nya fallstudier bekräftar och vidareför resultat i tidigare forskning: att arkitektens yrkeskunnande också är grundat i tillgången till en repertoar, som innefattar inte bara förtrogenhet med yrkets ärvda traditioner och aktuella synsätt, utan även de erfarenheter och insikter den enskilda arkitekten vunnit genom sin egen praktik. Det rör sig inte om färdiga förebilder att efterbilda utan om ett fält av möjligheter - ett slags tankemässiga halvfabrikat. Kunnandet manifesteras i förmågan att tillämpa repertoaren på nya fall, att se likheter och skillnader mellan utformningsuppgiften och något i arkitektens repertoar samt att anpassa detta till den nya situationen.
Det som händer på ritbordet är bara en aspekt av utformningsprocessen. Samspelet mellan aktörerna i utformningsprocessen är betydelsefullt för processens förlopp, inte minst samspelet mellan arkitekten och beställaren. Det finns några studier av arkitekters utformningsprocess som undersöker förhållandet mellan beställaren och arkitekten. De studierna visar att kännetecknande för verk av erkänt hög kvalité är att beställarna haft höga krav, medvetet valt en viss arkitekt samt grundat valet på arkitektens tidigare arbete. En framgångsrik relation mellan arkitekt och beställare präglas av både stark integritet och öppenhet för kompromisser. God arkitektur är inte en följd av att arkitekten fått fria händer; framgång är istället en följd av givande och tagande mellan engagerade beställare med anspråk och en engagerad arkitekt med ambitioner. Avgörande för utformningsprocessernas lyckliga utfall är alltså inte enbart arkitektens egna bedömningar av arbetsresultatet; även beställarnas bedömningar spelar en viktig roll. Utformningen är en produkt av förhandlingar mellan de två.
Forskning i arkitektarbete kan utvecklas på flera sätt. Det empiriska underlaget kan utökas med studier av olika slag, t.ex. med deltagande observation, som hittills inte utnyttjats mycket. I studiet av drivande föreställningar och repertoarinnehåll kan kopplingar till den kulturella omgivning som var aktuell vid olika projekts tillkomst vara givande. I förlängningen öppnar sig möjligheter till bredare tvärvetenskaplig forskning om hur kulturell mentalitet i en viss tid avtecknar sig i arkitekters utformningsprocess.
En annan typ av forskning kan undersöka hur nya designverktyg kan påverka utformningsarbetet. Vi på Form och teknik har tillsammans med andra intressenter börjat studera möjligheter till en integrerad samverkan mellan kompetenser i avancerad strukturanalys, arkitektur och tillverkning. Vi prövar hur alternativa arbetssätt som utnyttjar IT-baserade verktyg kan utvecklas. Viktiga sådana verktyg är t.ex. virtuell 3D-modellering, program för analys av spänningar och deformationer i belastade komplexa strukturer och nyutvecklade verktyg för 3D-visualisering av strukturella mekanismer i de belastade virtuella modellerna.
Vi undersöker sådana integrerande arbetssätt inledningsvis med tillämpning på design av möbler - möbler är ofta strukturmekaniskt komplexa konstruktioner och har knutpunkter med sammansatta kraftöverföringar. För att undersöka de nya IT-baserade verktygens potential vid möbeldesign har vi startat en utvecklingsstudio, "Material och form". I studion samverkar fabrikanter, formgivare och forskare.
De nya verktygen och samarbetsformerna är inte på något sätt knutna till bara möbler och produktdesign. Här finns stora utvecklingsmöjligheter. Vi satsar på att undersöka hur arbetsformer och hjälpmedel kan utnyttjas i flerdisciplinära arbetsgrupper som kan ta sig an arkitekturuppgifter som är byggnadstekniskt avancerade och komplexa. Det är ett både uppfordrande och lovande forskningsfält.
(Texten publicerades 2000 i skriften Ny kunskap.)