Vetenskaplig och teknisk utveckling är av central betydelse för förnyelsen av industrin och för den samhälleliga utvecklingen. Nya teknologier, exempelvis digital signalbehandling och genteknik, växer fram, integreras med eller ersätter gamla teknologier och sprids i samhället. Denna process, som Schumpeter kallade ”skapande förstörelse” erbjuder möjligheter för företag och länder att utveckla nya verksamheter samtidigt som den utgör ett hot mot etablerade verksamheter.
Ämnet forsknings- och teknikpolitik behandlar samspelet mellan den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, statlig politik, företagsstrategi och näringslivets omvandling. Ämnet utvecklar våra kunskaper om innovationsprocessens karaktär och förbättrar våra möjligheter till styrning, på företags- och statlig nivå. Det är ett stort och mångvetenskapligt ämne med bas inom national- och företagsekonomi och med en stor närhet till tekniken. Nedan ges några korta exempel på frågeställningar som vi arbetar med för närvarande.
På företagsnivå är förståelsen för teknikskiftens strategiska möjligheter och hot av central betydelse. Vi ser ofta hur en stor förändring av de kunskaper som behövs för att utveckla och producera en produkt leder till omfattande förändringar i olika företags marknadsandelar. I vissa fall är det till och med så att det är helt nya företag som driver fram den nya tekniken och att redan existerande företag motas bort från marknaden. Ett för Sverige lyckat exempel är teknikskiftet mellan analoga och digitala mobiltelefoner, där Ericsson kunde utvecklas till att bli en dominant aktör. Inom delar av vår forskning och undervisning försöker vi att skapa en bättre föreställningsram för hur ett teknikskifte går till samt öka vår förståelse för vilka strategiska val som föreligger på företagsnivå.
Som framhävs i debatten om Sveriges industriella framtid behöver vi komplettera våra traditionella industriella styrkeområden, t ex bilindustrin, med nya verksamheter, exempelvis inom det biomedicinska området. I olika projekt arbetar vi med att öka förståelsen för hur ny kompetens växer fram inom industrin genom tillämpad forskning samt hur helt nya industrier skapas. I det senare fallet fokuserar vi på industrier som domineras av mindre, teknikbaserade företag.
Vi använder oss av modern innovationsteori som betraktar innovations- och teknikspridningsprocessen ur ett systemperspektiv. Vi ser således att möjligheten för ett enskilt företag att lyckas inte bara beror på hur kompetent det företaget är utan även på den omgivning som företaget befinner sig i. Denna omgivning består inte bara av skattelagstiftningen och arbetsrättens utformning utan av konkurrenter, kunder, universitet, nätverk samt institutionella faktorer som forskningspolitiken. Dessa delar utgör tillsammans ett innovationssystem vars drag varierar starkt mellan olika industrier och teknikområden. Innovationsprocessen är således till en del en kollektiv process och det innovationssystem som varje enskilt
företag befinner sig i både vidgar och begränsar detta företags handlingsutrymme.
Det är således av vikt för både företagen och olika policyaktörer att förstå hur dessa innovationssystem fungerar samt, för nya industrier, hur de formas. I fallet utrustning för mobil telekommunikation var bland annat kompetensen hos Televerket, Chalmers och LTH samt det tidiga skapandet av en nordisk standard av betydelse för Ericssons framgångar.
För nya industrier som befolkas av små teknikbaserade företag är det av vikt att förstå vilka faktorer som driver fram respektive försvårar en tillväxt. Inom området biomaterial har Sverige en relativt stark industri vars framväxt har gynnats av en forskningspolitisk satsning inom biomedicin. Samtidigt har inte denna satsnings hela industriella potential utnyttjats, bl a på grund av svagheter inom den svenska riskkapitalindustrin samt en brist på mångfald hos möjliga svenska samarbetspartners för de små företagen. För företagen innebär detta att en viktig strategisk fråga är att länka sig till utländska riskkapitalaktörer och industriella samarbetspartners.
Inom förnybar energiteknik har den svenska sektorsforskningen bidragit till en hög teknisk kompetens i Sverige, men den industriella exploateringen av denna kompetens är svag i jämförelse med länder som Danmark, Tyskland och Holland. I dessa länder byggs det nu upp en stark inhemsk industri som levererar bland annat vindkraftverk och solfångare. Den huvudsakliga förklaringen till den svaga industriella exploatering bland svenska företag ligger sannolikt i en bristande legitimitet hos den nya tekniken, vilket i sin tur är ett resultat av att den under många år har framställts som ett substitut till kärnkraften. Den viktigaste strategiska frågan för de många mindre företag som befinner sig i industrin för förnybar energiteknik, samt för teknikpolitiska aktörer, blir således att öka teknikens legitimitet.
I en värld där utveckling och exploatering av ny kunskap blir alltmer viktig för företags och länders konkurrenskraft blir den statliga politiken för forskning, teknik och utbildning av ökande betydelse. Denna måste byggas på en solid analytisk och empirisk grund. Detta är inte alltid fallet. I den senaste forskningspolitiska propositionen, Forskning 2000, argumenteras t ex att universitetens egna förnyelseförmåga är tillfredsställande. Samtidigt föreslår utredningen att sektorsforskningsorganen läggs ner och att medlen omdisponeras till universiteten och fyra forskningsråd. Härvid bortser Forskning 2000 från att ett sektorsforskningsorgan, NUTEK, spelade en mycket stor roll i uppskalningen av forskarutbildningen, och därmed till en del grundutbildningen, inom elektronik och datateknik under 1980-talet och tidigt 90-tal. Vidare spelade NUTEK en avgörande roll i uppskalningen av den svenska verksamheten i genteknik när denna började bli kommersiellt intressant. Den förmåga att förnya sig som Forskning 2000 pekar på är således delvis en följd av förekomsten av ett sektoriellt forskningsorgan! Genom att negligera detta argumenterar Forskning 2000 för en organisation av den svenska forskningsfinansieringen som i mindre utsträckning är tidigare ger möjligheter till ett externt drivet omvandlingstryck på universiteten.
Ett annat exempel där debatten vilar på en svag grund är den mycket aktuella frågan om varför det finns en så stor brist på elektronikingenjörer och datavetare i Sverige. Den konventionella synen är att det saknas incitament att efterfråga högre utbildning i och med att utbildningspremien anses vara låg. Det är enkelt att visa att detta inte är sant för denna viktiga kategori av högutbildade och att problemet snarare har varit att det funnits ett efterfrågeöverskott på utbildningstjänster inom dessa områden. Vi har länge haft en situation där det inte funnits tillräckliga möjligheter att studera elektronik och datateknik i Sverige, särskilt inte på de tekniska högskolorna, vilket har berott på en brist på mångfald i den högre utbildningen fram till 1990-talet. Få och homogena tekniska högskolor gav möjlighet till studier för i stort sett endast den femtedel av N/T-gymnasisterna med de bästa betygen. Policyproblemet var inte, och är fortfarande inte, en låg utbildningspremie utan en brist på utbildningsplatser.
Dessa två exempel visar att det är dessvärre vanligt att debatten bygger på felaktiga föreställningar. Vi ser därför att forskning inom ramen för ämnet Forsknings- och teknikpolitik har stora möjligheter att bidra med kunskap som kan öka förutsättningarna för ett bättre beslutsfattande både på statlig och på företagsnivå.
(Texten publicerades 1998 för skriften Ny kunskap.)