Byggande har sedan urminnes tider drivits i projektform. Specialister har bildat lag som man sedan har brutit upp när uppgiften är löst. Byggsektorns företag har en lång tradition av att decentralisera ansvar till projektnivå och att mäta resultat på projektbas. Hur man utformar och leder tillfälliga organisationer har därför alltid varit en intressant fråga. Byggprojekt kan ses som den ojämförligt viktigaste historiska prototypen för virtuella företag. Här har vi att göra med en unik och tillfällig organisation som åstadkommer en komplicerad produkt. Det finns ofta en komplicerad leverantörsstruktur och i många fall ett avstånd, fysiskt eller mentalt, till slutkunden. Produktionen eller åtminstone slutmonteringen sker hos kunden, och kunden brukar medverka när produkten tas fram.
Tidigare fanns det en bred klyfta mellan byggprojektens arbetssätt och det som var vanligt i tillverkningsindustrin. I dag närmar man sig från båda hållen arbetsformer som allt mer liknar varandra. Om orsaken kan man tvista, men mycket tyder på att IT och kompetensförändringar förklarar en del. Det blir allt vanligare i näringslivet att företagen satsar på sina kärnverksamheter och väljer att knyta kontraktsrelationer med andra företag som levererar varor och tjänster som stödjer kärnan. Kundorienteringen blir mer individuell. Betoningen på att följa upp mätbara mål av olika slag blir starkare.
Samma angreppssätt yttrar sig nu i att man börjar se på byggnader och anläggningar i ett stödperspektiv. Hur skall de utformas och hanteras för att ge bästa möjliga stöd för en kärnverksamhet?
I länder som Sverige präglas svaret på frågan av att vi har en utbyggd fysisk infrastruktur. Vi bör ha en avsevärd potential för att få mera ut av det som redan är byggt. Frågan väcker intresse också i länder som har expanderat sina ekonomier och sitt byggande kraftigt under 80- och 90-talen.
Facilities Management, FM, är ett begrepp som fångar stödperspektivet. Vi kan gå tillbaka till mitten av förra århundradet och flytta oss över Atlanten. Tocqueville noterar i sin studie av den amerikanska demokratin två egenheter som är viktiga för att förstå bakgrunden till själva begreppet FM. För det första upptäcker han att amerikanerna har en förmåga att ge en påtaglig innebörd åt abstrakta begrepp. Det andra som han tar upp är servicementaliteten. Troligtvis är det järnvägsbolag i USA som började använda det abstrakta ordet facilities (= något som gör något annat lättare att göra) för att beteckna väntsalar och andra konkreta fenomen som är till för resenärerna.
FM avser i dag en samordnad hantering av olika tjänster som är knutna till byggnader eller anläggningar. Grundtanken är att tjänsternas utformning och organisation skall utgå från deras påverkan på användarnas kärnverksamheter. Effektivitetsmåtten för FM måste då uppfattas som härledda mått, kopplade till framgångsmått för den verksamhet som tjänstepaketet skall stödja. Ofta betyder detta att det är människan snarare än byggnaden som hamnar i centrum.
De senaste årens generella tjänsteforskning har fördjupat vårt vetande om vad som leder till lönsam kundtillfredsställelse. Vi närmar oss en produktifiering av tjänster och bör kunna låna principer från produktdesign till tjänstekonstruktionen. Omvänt bör tjänstekunnandet ge uppslag till nya synsätt på design – här gäller det närmast arkitektur. Betydelsen av en solid principiell förståelse av hur olika slags kärnverksamheter påverkas av sina fysiska skal och de tjänster som knyts till skalen är uppenbar. Distansarbete och framtidens kontor är exempel på sådant som många är intresserade av.
En både teoretiskt och praktiskt viktig frågeställning gäller hur kärnverksamheter identifieras och avgränsas. Kan man avgöra detta utan att känna marknadsutbudet av stödtjänster? Genom att minimera summan av transaktionskostnader och produktionskostnader bör man i princip kunna bestämma kärnans omfattning. Här uppstår genast mätproblem, samtidigt som det öppnar sig intressanta möjligheter att simulera organisationseffekter av mer kraftfulla IT-tillämpningar.
Begreppet FM syftar ibland på enbart IT-system. Det är också från IT-sfären som begreppet outsourcing har trängt in, men företeelsen att upphandla tjänster som tidigare har utförts av den egna personalen är äldre än etiketten outsourcing. Den aktualiserar frågor om mänskliga relationer och om hur kompetens kan utvecklas och förnyas. Det handlar om relationer till och mellan anställda hos olika tjänsteleverantörer; det gäller relationer mellan dem som ytterst utför tjänsterna och de slutkunder eller användare som de står i kontakt med. Här kommer en mer utvecklad IT tillbaka som ett väsentligt hjälpmedel för att förbättra den inbördes kommunikationen under ett löpande kontraktsförhållande. Detta är ett angeläget tema, eftersom teorin för transaktionskostnader låter oss ana att det kan vara ineffektivt att försöka detaljformulera alla kundbehov före kontraktsskrivningen. I praxis kan vi konstatera att de tekniska specifikationer som hör till FM-kontrakt som regel inte räcker för att styra en robot. Man når snabbt en punkt där det är effektivare att förutsätta gemensam förståelse och att skapa ett bra samarbetsklimat i stället för att dokumentera alla detaljer. Ett exempel på IT-tillämpning är dokumenthantering som möjliggör system för kvalitetssäkring och miljöledning.
Risker kan påverka vår gränsdragning mellan kärnverksamhet och upphandlad stödfunktion: vem törs vi låta tömma produktutvecklarnas papperskorgar? Riskerna har även kommit i fokus till följd av koncessionernas renässans. Rätten att både uppföra en anläggning och sedan utnyttja den, till exempel genom att driva den och ta upp avgifter av dem som använder den, blir mera värd om vi kan etablera en effektiv riskfördelning och utveckla säkra rutiner för de FM-tjänster som stöttar utnyttjandet. Här finns det goda skäl till nära samarbete med den anläggningstekniska forskningen.
Slutligen bör vi tänka på att när stödfunktioner som har levt i skuggan av en kärnverksamhet får ett eget liv kan de utvecklas och växa. De kan utnyttja administrativa skalfördelar och andra slags skalfördelar. Specialister kan få en jämnare sysselsättning än tidigare. När kunskaper blir lättrörliga, kan allt fler verksamheter välja som strategi att närma sig en internationellt etablerad kunskapsfront. Nya kunskapsbaserade karriärer kan skapas inom dessa företag. Man kan föreställa sig att allt fler kunder, privata såväl som offentliga, kommer att ta det som en självklarhet att deras tjänsteleverantörer ligger vid den internationella fronten, något som smakade utopi bara för några år sedan. I detta sammanhang spelar högre utbildning och forskning en given roll.
(Texten publicerades 1998 i skriften Ny kunskap.)