Forskning om supraledare, de material som låter elektronerna färdas praktiskt taget utan motstånd, var Spartak Gevorgians inledande forskning vid Chalmers när han kom hit från Armenien för nio år sedan. Idag letar han med ljus och lykta efter andra spännande komponentmaterial som orkar med höga hastigheter och höga frekvenser. Användningen finns främst inom mikrovågssystem, till exempel mobiltelefoni.
– Visst är supraledare något alldeles extra, men det fanns tidigare en övertro på deras storskaliga användning. Svårigheterna med dessa material är bland annat att det fortfarande måste till mycket låga temperaturer och kylaggregat för att de ska fungera. Industrin är motsträvig än så länge. Supraledarnas framtida användning blir sannolikt i små krävande nischer, till exempel militär utrustning eller rymdtillämpningar, tror Spartak Gevorgian.
Han är en praktisk man som gärna vill se sina tankar och idéer omsatta i verkligheten. När det som börjar som en flyktig tanke fortsätter via teorins snårigheter och till sist blir till ett handfast tillverkande av nya komponenter i labbet, då trivs Spartak Gevorgian. Ännu bättre om det sedan resulterar i att han ser idéerna omsatta i riktig produktion.
– Jag arbetar halva tiden med mikrovågsteknik på Ericssons forsknings- och utvecklingsavdelning. Därför kan jag också sätta mig in i industrins sätt att tänka när det gäller praktiska och ekonomiska möjligheter. Redan tidigt arbetade jag parallellt i min forskning med dåvarande Sovjetunionens största industri för mikroelektronik, Svetlana.
Att verka i både näringsliv och akademi tycker Spartak Gevorgian är stimulerande. Industrin har en dynamik samtidigt som den är ganska konventionell och pragmatisk. Det gäller att tala sig varm till exempel för att nya material är värda att prövas. Inom akademin ges utrymme och gehör för att utveckla helt nya tankar, och även om forskningsresultat inte alltid leder till det man hoppas kan det ge något annat på vägen. I fokus just nu är användningen av ferroelektriska material i mikrovågskomponenter.
Exempel på avstämbart frekvensfilter för mobiltelefoner som arbetar vid frekvenser mellan 0,5-2,0 GHz. Det består av två runda skivresonatorer gjorda av ferroelektriskt material (7,0 mm i diameter och 0,5 mm tjocka). Filtrets centrumfrekvens regleras genom att variera det pålagda elektriska fältet. På så vis kan man välja kanal i ett flerkanaligt kommunikationssystem - ungefär på samma sätt som man väljer program på en vanlig radiomottagare.
– Det är en direkt följd av forskningen om supraledare. Ferroelektriska material är olika oxider som kombinerat med kisel och andra halvledare har fantastiskt goda egenskaper. De kan göras avstämbara genom påverkan av elektriska fält, så att olika mikroelektroniska enheter är möjliga att anpassas till varandra. Ferroelektrika i allmänhet tror jag har mycket stor kapacitet, och vi har ett omfattande samarbete kring detta med flera högskolor och företag i Sverige.
I höga effekter och hastigheter är just anpassningen mellan olika system viktig att optimera, det vill säga att alla parametrar i strömstyrka och effekt stämmer överens. Ett annat sätt att uppnå bästa möjliga egenskaper är att skräddarsy material man vill ha utifrån önskade egenskaper, så kallade metamaterial. Dessa på atomär nivå konstgjorda material är också intressant för Spartak Gevorgians forskningsgrupp, i nära samarbete med fysiker på Chalmers.
– Detta håller min hjärna på att tortera mig med just nu. Det är svårt att släppa när man börjat få tankar om en speciell lösning, det blir som en sjukdom, säger Spartak Gevorgian.
Ofta kan oväntade lösningar och upptäckter uppstå under samtal med studenter och doktorander. Just nu är Spartak Gevorgian handledare för sex doktorander, och även om det är krävande så uppskattar han denna samvaro.
– Mina studenter lär mig mycket, säger han. De där provocerande frågorna tvingar en att anstränga sig extra för att förklara just varför det inte är så som de tror, och plötsligt kan man göra de mest oväntade upptäckter tillsammans!
Undervisning är egentligen inte någon massproduktion, resonerar Spartak Gevorgian. Helst av allt skulle han vilja se att även undervisning på grundutbildningsnivå kunde ske i mindre grupper, och inriktas på forskning redan under andra eller tredje året. Visst skulle det vara alldeles för dyrt, men han menar att det sannolikt också skulle ge utdelning.
Med doktorsavhandlingen som skrevs i S:t Petersburg började Spartak Gevorgian studera integrerade mikrovågskomponenter på kisel. Även om han själv ändrat inriktning något sedan dess har cirkeln nu slutits.
– Egentligen håller ett par av mina doktorander på med det nu, trettio år senare. Avhandlingen behandlade möjligheterna till att använda kisel för mikrovågstillämpningar, något som man egentligen inte lyckats komma någon vart med förrän de senaste åren. Det var sannerligen framåtsiktande på den tiden. Nu är vi där.
Intervjun gjordes 2002 av Sofie Hebrand för skriften Ny kunskap.