Små, snabba och strömsnåla. Dagens integrerade kretsar uppfyller redan i stort de kraven. För att komma ännu längre vill Per Larsson-Edefors klämma allt som går ur dem - men samtidigt har också en helt annan tanke börjat födas: egentligen skulle han vilja ställa traditionerna på huvudet.
Varje dag kommer praktiskt taget alla människor i kontakt med en både ultramodern och i sammanhanget ganska ålderdomlig produkt - kiselchipset. På detta finns olika komponenter, bland annat transistorer, sammankopplade till en krets. Egentligen har man i grunden använt samma tillverkningsmetod sedan 1958. Det som hänt är att komponenterna blivit allt mindre. Per Larsson-Edefors tror att vi får dras med den gamla tekniken ännu några år. Trots alla mer eller mindre fantastiska alternativ som forskare hittar på.
Idag råder det minst sagt trängsel på de pyttesmå chipsen. Miljontals transistorer ska samsas om utrymmet. En ökning av antalet transistorer betyder dock inte automatiskt en förbättring av elektroniken. Den intressanta utmaningen under kommande år ligger i en effektivare användning, menar Per Larsson-Edefors.
- Jag vill locka essensen ur transistorerna genom att beskriva dem och deras kretsar på precis rätt sätt. Inte för lite information och inte för mycket, då kan informationen användas också på en högre strukturell beskrivningsnivå. Den elektroniska vägen från idé om en ny funktion - bättre miniräknare, snabbare dator - till verklig realisering går via väl utförd konstruktion av kretsar. Många små blir ett stort system, och i utvecklingsprocessen till en ny produkt sker kunskapsöverföring mellan olika nivåer.
- Mitt område VLSI, Very Large Scale Integration, innebär att med insikt om varje enskild komponent i en integrerad krets sätta samman system som innehåller kanske 100 miljoner komponenter på ett vettigt sätt. Där är min föresats att kunna vidareföra vår detaljkunskap om hur varje transistor uppför sig till en så att säga högre nivå, där själva byggandet av de stora systemen görs. Jag vill kunna ge ett användbart mått på detta. Då kan till exempel den nödvändiga förenklingen av modeller utföras på rätt sätt, så att man inte förenklar bort fel saker.
Kretselektronik har alltså byggts i stor utsträckning på gammal kunskap, där varje innovation måste anpassas till den befintliga tekniken. Det är bara ungefär 20-25 år kvar innan det blir stopp om man följer den gängse tillverkningsmetoden, tror Per Larsson-Edefors. Men han menar att människan aldrig tidigare har nöjt sig med en gräns, utan alltid försöker se bortom den. Därför måste vi redan nu, parallellt med den effektivare användningen, börja tänka i helt nya banor. Vad skulle hända om man istället fick lägga fram en beställning på hur en krets ska se ut och hur komponenterna ska vara, frågar han sig.
- Vi skulle nog behöva bli lite tydligare i våra önskemål. Ofta har det varit ett passivt bedömande från ingenjörernas sida. Fysikerna kommer med en ny komponent och då säger ingenjörerna: nej, det där går inte att använda. Tänk om man fick börja helt på nytt, lägga en beställning på den perfekta komponenten. Till och med kanske våga gå förbi det här med analogt och digitalt tänkande.
I sin förra tjänst sysslade Per Larsson-Edefors ganska mycket med undervisning. På Chalmers kommer andelen forskning öka, vilket förstås är roligt även om han gärna står i katedern. Den före detta linköpingsprofessorn har bestämt sig för att göra Göteborg och Chalmers ännu bättre på kretsforskning.
- Det är viktigt att komma igång med bra forskning, det ger mycket till hela verksamheten på en avdelning. Chalmers behöver en stark forskningsprofil inom området och vi har redan uppmärksammats internationellt, så målet till att börja med är att bli minst lika synliga som andra kretsgrupper i Sverige. En nyckel är att skapa en unik nationell identitet och inrikta oss mer mot det som finns i Göteborg, till exempel fordon och realtidssystem.
Ett led i detta arbete är också att samla krafterna på Chalmers. Per Larsson-Edefors hoppas kunna länka ihop de olika delar som sysslar med kretsforskning, till exempel inom mikroelektronik, signaler och system och datorteknik.
Intervjun gjordes 2001 av Sofie Hebrand för skriften Ny kunskap.