Uthålliga hus är som alla andra, fast bättre. Och det måste inte stå en get och beta på taket och signalera en speciell ekostil. De spektakulära exemplen är förstås pedagogiska och var tidigare en nödvändig källa till inspiration. Men ekologiskt och uthålligt tänkande har tagit några steg på vägen mot att bli en självklar del i byggprocessen. Nu är det dags att vässa argumentationen och sätta in den andra stöten. Michael Edéns inriktning inom ämnesområdet uthållig samhällsutveckling är själva byggnaderna. Det långvariga miljöengagemanget, som för honom ofta inneburit tassande på andra marker, pekar nu tillbaka in mot arkitekturens kärna.
– Vi har kommit till ett läge där det är viktigt att arkitekterna börjar fråga sig vad man egentligen kan bidra med när det gäller byggnader för uthållig utveckling. Byggbranschen har gjort en positionsförändring. De jobbar för fullt med certifieringar av olika slag och har börjat agera på bred front i sin verksamhet för att bli mer resurssnåla och miljövänliga. Det innebär att vi arkitekter inte längre behöver vara så drivande i utvecklingen, men samtidigt också att vi måste skärpa oss och tänka till igen.
För även om det äntligen börjat röra på sig i branschen finns det fortfarande mycket att göra. Enligt Michael Edén borde ett av de första stegen härnäst vara att förvalta husen bättre.
– Att ta hand om det byggnadsbestånd vi redan har med hänsyn till uthållig utveckling är mycket viktigt. Kort sagt vårda det bättre. Jag tror också att samhället vinner mer på att till exempel byta ut energislukande gamla system i hus som annars är bra, än om vi fastnar i att bygga nya spektakulära ”miljöhus” med oprövad teknik. Sedan är det arkitekternas krävande uppgift att tänka in livslängden för varje enskild del i byggnaden och välja rätt slags material.
Genom att utbilda alla fastighetsskötare skulle man komma långt med avseende på hållbar utveckling. De är nyckelpersoner i skötseln av den befintliga bebyggelsen. För nya hus finns en stor potential till förändring inom den offentliga och professionella förvaltningen, tror Michael Edén, eftersom många av de planerade nybyggena hör dit.
Ett strategiskt viktigt steg för forskningen är att börja arbetet med att utarbeta relevanta begrepp och metoder.
– Vi har nyss startat ett forskningsprojekt i designteori på Sektionen för arkitektur. Designteori innebär design av beslutsarbete och informationshantering i ett projekt. Det har nämligen visat sig att det inte räcker att projektörer och andra tycker sig veta vad uthållig och bärkraftig utveckling är. För att man ska nå verkliga resultat i byggprocessen är det väsentligt att agera i det inledande skedet, när alla inblandade sätter sig ned för ett första möte innan man ens kommit fram till programskrivning inför ett projekt. Då behövs vettiga analysverktyg som kan göra idén om bärkraftig utveckling begriplig för de berörda så att de vet att de sinsemellan talar om samma saker.
Just i det faktum att hållbar, uthållig och bärkraftig utveckling är ett svårdefinierat begrepp ligger en del av problematiken. Men Michael Edén störs inte av detta, tvärtom.
– Det roliga är att definitionen av uthålligt eller bärkraftigt byggande inte låter sig göras så lätt, utan kan sorteras in under rubriken ”ill-defined problems” – sådana som är luddiga, obestämbara och där det inte finns bara ett givet svar. Det är som livet självt! Men då blir det också väsentligt att kunna lyssna utåt och förstå andra ämnesområden.
Flera trender existerar parallellt inom ekologiskt byggande. Det finns eko-hus i futuristisk "high-tech"-stil med mycket glas och stål som gärna skyltar med sina solfångare. Andra lägger tonvikten vid att se ut som vilket annat hus som helst, trots att de har sinnrika tekniska lösningar. En tredje linje kan urskiljas som individuellt särpräglade hus med återanvända byggnadsdetaljer och material från platsen, som till exempel sten, lera eller vass. Arkitekt Stefan Wallners egenhändigt byggda hus i ekobyn Rydebacke, fyra mil sydost om Göteborg. (Foto: Elisabet Arbaeus)
Erfarenheten visar dock att det är mycket lättare att agera utifrån den ståndpunkten ute i den praktiska verkligheten än inom akademin, där det tar betydligt längre tid att mötas för olika vetenskapliga företrädare. Men Michael Edén är hoppfull, bland annat för att Göteborg och Chalmers har en lång och god tradition att mötas i tvärvetenskapliga grupperingar. Själv har han varit aktiv inom bland annat Ekocentrum som byggts upp i Göteborg, och arbetat som forskarassistent på Göteborgs miljövetenskapliga centrum.
Hur föddes egentligen detta brinnande miljöintresse?
– Redan under min arkitektutbildning på Chalmers i slutet av 1960-talet minns jag att en kurskamrat fick många av oss att tänka till genom ett arbete om tillgång och efterfrågan på vatten i USA. När jag sedan började arbeta och satt och ritade ut byggnadsplaner över bra åkermark frågade jag mig om det verkligen kunde vara rätt. Sedan dess har jag aldrig släppt grundintresset för miljöfrågorna. Nu hoppas jag aktivt kunna påverka hur vi ska bygga för ett uthålligt samhälle.
Intervjun gjordes 2002 av Sofie Hebrand för skriften Ny kunskap.