Människans kunskap om mikrovågsteknik har inneburit en smärre revolution. Med hjälp av mikrovågor kan vi tillaga mat och prata trådlöst i telefon. Joakim Johansson arbetar med den senaste generationen radar. Glöm de mekaniska svepande radarantennerna, i framtiden är de små plattor Han säger att det känns lite som att återvända till fadershuset igen. Visserligen har han inte varit längre bort än Mölndal och Ericsson, men ändå. Efter civilingenjörsutbildning på Chalmers, doktorsavhandling och några år som forskarassistent var Joakim Johansson egentligen inte trött på forskning, utan såg tjänsten på Ericssons forsknings- och utvecklingsavdelning för antennsystem närmast som en fortsättning.
– Det bästa med att jobba där är att man kan pendla mellan olika delar av organisationen, forskningen och produktutvecklingen. Tidigare sysslade jag även med civil mobilkommunikation, men nu håller jag mest på med radar för försvarets användning.
Antenner, särskilt i nära anslutning till sändare och mottagare, har länge varit Joakim Johanssons specialinriktning. På Ericsson Microwave är han så kallad teknikspecialist.
– Överhuvudtaget har gränserna mellan olika enheter inom mikrovågstekniken börjat suddas ut. Idag kan sändare och mottagare finnas i en enda burk, och vi kallar det inte längre radar utan sensorer, eftersom radar bara är en av flera möjliga funktioner för systemet. Min uppgift är att hålla uppsikt över ämnesområdet och forskningsläget inom radarantenntekniken, inhämta kunskap och vidarebefordra den till konstruktörer och andra. Vi teknikspecialister, det finns ett antal inom olika områden, är väl en sorts strategisk resurs som ska se till att inte Sverige halkar efter i ligan.
Mycket av den forskning som krävs för att hålla placeringen kan Ericsson själv utföra, men det finns alltid luckor inom främst grundforskning som man inte kan täcka upp. Specialområdet antenner och radar är mycket teknikintensivt och komplext, och man får räkna med ungefär tio års perspektiv mellan idé och produkttillämpning. Den nyaste tekniken, som testas i vissa system idag, är en annorlunda slags radar med säkert tio år kvar innan den kan produceras, säljas och användas i praktiken på till exempel ett flygplan.
– Istället för en sändare har man 1000 stycken som är monterade på plattor. Varje platta har också en antenn. Och en mottagare. Då kan man styra allt på ett smartare sätt. Det hela har tre steg kan man säga. Det första steget är att göra antennerna elektroniskt styrda. Det andra är att göra dem aktiva, det vill säga varje antennelement har en egen sändare och mottagare. Det tredje steget är att digitalisera de mottagna signalerna och sedan utföra all signalbehandling i datorn. Idag har vi delar av dessa tre steg i bruk, men inte alla i samma system än så länge.
Systemet ersätter den gamla mekaniskt svängande radarantennen. Fördelen är att man får en enorm flexibilitet, till exempel kan radarn stanna vid en viss önskad punkt, för att sedan hoppa vidare utan mekanisk tröghet. Man kan få en bild hela tiden utan att behöva vänta på att den ska svepa runt i nästa varv.
Ännu mer framåtsiktande tankar finns förstås på lager, men de får vänta ytterligare en tid på att luftas med akademikerna på Mikroelektronik. Tiden på Chalmers kommer inledningsvis att till största delen upptas av Joakim Johanssons uppgift som programdirektör för ett nystartat internationellt Mastersprogram inom mikrovågsteknik, ”Hardware för wireless communications”. Det handlar om mikrovågsteknik i alla dess former med inriktning på själva hårdvaran; alla delar man kan ta på som ingår i ett trådlöst kommunikationssystem.
En relativt stor del av kursen är utformad som ett projekt, där eleverna i grupper om sex får ta ansvar för hela upplägget och utföra uppgifter på ett företag, en välbehövlig träning inför arbetslivet.
– Vi har planerat i ungefär ett och ett halvt år och naturligtvis är det mycket arbete till en början. Men det är väldigt stimulerande att få möta studenter igen. Jag har sysslat en hel del med föreläsningar och internundervisning på Ericsson och fått en viss vana. Skillnaden här på Chalmers är nog den som alltid gällt, att teknologerna ibland är ganska tysta. Fast man märker att de utländska studenterna är mer på hugget. De har högt ställda krav.
Egentligen förvaltar Joakim Johansson en liten del av arvet efter Olof Rydbeck, den store man som han menar har stor del i Sveriges framstående position när det gäller mikrovågsteknik och radar. Rydbeck var drivkraften bakom Chalmers satsning på radio- och mikrovågsteknik och grundare av Onsala rymdobservatorium, vilket har inneburit ovärderlig kunskap inom antenntekniken och radio- och mikrovågsområdet.
– Det är ingen slump att det ligger en radarfabrik i Mölndal. Med Chalmers och Rydbeck fick man tillgång till ingenjörer som var utbildade inom mikrovågsteknik, menar Joakim Johansson.
Intervjun gjordes 2002 av Sofie Hebrand för skriften Ny kunskap.