Glöm inte att satsa på verkstadsindustrin! Fortfarande står den för en stor del av Sveriges export, och det finns mycket kvar att forska om inom bearbetningsteknik. Det menar Jacek Kaminski, tidigare forskare och lärare på Chalmers och nu ansvarig för forskning och utveckling av processer för formning och mjukbearbetning på SKF.
Jacek Kaminski tog i januari 2002 steget till ett heltidsarbete på SKF. Men under tre år framöver tillbringar han en del av tjänsten på sin gamla institution. Egentligen älskar han att undervisa, men tyvärr, säger han, räcker inte tiden för allt han vill göra. Istället ska han bland annat aktivt medverka i arbetet att skapa en stark samarbetsgrupp kring forskning om skärande bearbetning, som handlar om process-teknik i verkstadsindustrin. Han menar att ämnesområdet nu måste lyftas fram.
– Man glömmer ibland att verkstadsindustrins roll i Sverige fortfarande är mycket stor. Den står för en avsevärd del av exportinkomsterna och utvecklas hela tiden. Även forskningen måste fortgå och utvecklas i samma takt, om vi ska bibehålla vår kunskap och också få ingenjörer och doktorer med goda kunskaper inom ämnesområdet. I förlängningen handlar det om överlevnad för svensk verkstadsindustri, säger Jacek Kaminski.
Eftersom han har mycket kontakt med både stora och små företag i branschen, vet Jacek Kaminski att det högskolan kan bistå med efterfrågas. Han är bland annat styrelsemedlem i Skärteknikcentrum i Gnosjöregionen och stöter på många företag som saknar tillgång till forskningsresultat.
– De stora företagen, med resurser att utveckla tekniken för sina egna produkter, kan högskolan stödja genom att ha ett totalperspektiv över ämnesområdet och erbjuda avancerade tester. För de små och medelstora företagen som inte själva kan bära alla utvecklingskostnader är det oerhört viktigt att hitta en koppling till högskolan. Många av dem jag träffar har aldrig haft det, och de har definitivt större möjlighet att expandera och överleva i längden om kontakten är bättre. Men min erfarenhet är att man måste ha handfasta och konkreta förslag på förbättringar och effektiviseringar av produktionen.
En finess med högtryckskylning är att genom att anpassa strålens vinkel, kan man också påverka vätskekilen som skapas mellan spånan och verktyget. Det ger möjlighet till bättre kontroll över "spånornas" form, det som blir över när verktygen svarvar ned stålet. Långa spånor stör produktionen, därför vill man gärna ha korta, brutna spånor.
Högtryckskylning av skärverktyg vid svarvning av stål är ett exempel på sådan tillämpad forskning som nu blivit mogen att presenteras. Metoden är inte helt ny, men Jacek Kaminski och hans forskargrupp har analyserat och vidareutvecklat tekniken. I maskinlabbet på Chalmers förevisar han engagerat hur det fungerar.
– Det vanliga är att man använder en stråle, ungefär som en kran och spolar kylande vätska, skärvätska, över arbetsstycket och skärzonen. Det leder till att skärvätskan förångas i den varma kontaktzonen och orsakar minskad kylförmåga. Tänk på en spisplatta – där åker vattendropparna bara runt. Man tycker att de borde fräsa till och bli ånga, men det gör de inte, vilket beror på ånghinnan som isolerar vattnet från den heta spisplattan. Genom att använda högtryck sprängs denna ånghinna. Det är bland annat därför mycket effektivare att kyla med högtryck. Livslängden för verktygen, spånbrytningen och produktiviteten höjs och mängden dyrbar och miljöfarlig skärvätska kan även minska radikalt.
Metoden är avsedd för bearbetning av icke härdat stål. Men den har även fördelar vid bearbetning av härdade arbetsstycken. Jacek Kaminski visar exempel på att forskning pågår även på detta område. Då ställs dock mycket höga krav på verktygen och precisionen hos maskinerna.
På Chalmers ska Jacek Kaminski intensifiera arbetet med samverkan mellan industri och högskola. En stor del av tiden kommer han att ägna åt att förverkliga ett planerat centrum för skärande bearbetning, Metal Cutting Research and Development Centre, MCR. Det ska bli en samlande punkt för intresserade företag och forskare och även innehålla kompetens från andra ämnesområden, som till exempel hållfasthets- och materiallära.
En betydelsefull uppgift för Jacek Kaminski blir att utveckla forskningsverksamheten. Även om tiden inte räcker till för att delta i ordinarie undervisning, förutom handledning för de fyra doktoranderna, finns ändå tankar om utbildningen. Han menar att studenterna behöver alla tillfällen som bjuds för att se hur datormodellerna som utvecklas vid skrivbordet fungerar i praktiken.
– Simuleringar kan aldrig helt ersätta verkliga experiment, de går hand i hand. Förståelsen för detta måste vi förmedla och då är ett examensarbete ute på ett verkligt företag betydelsefullt. Jag hoppas att jag kan bidra med bra företagskontakter för studenterna också.
Intervjun gjordes 2002 av Sofie Hebrand för skriften Ny kunskap.