Arkitektur som litterärt uttryck
I Norge är Beate Hølmbakk mest känd för sina ritningar av hus för fyra kvinnor. De är ett projekt med utgångspunkt i litteraturen, där existentiella frågor ska få ett rumsligt svar.
– Det arkitektoniska programmet blev utvecklat med utgångspunkt i texterna och beskriver funktioner hos byggnader.
Husen har aldrig varit avsedda att byggas utan är en utgångspunkt för att diskutera arkitektur på ett annat sätt. Diskussioner om arkitektur intresserar Beate och hon ställer sig många frågor om ämnet. Till exempel hur man forskar inom arkitektur.
– Det är inte något naturligt att veta hur man forskar i ämnet. Arkitekturforskning sker gärna med ett rent tekniskt, filosofiskt, pedagogiskt, historiskt eller sociologiskt perspektiv. Det finns få bra exempel på hur man använder arkitekturen som redskap för forskning, vilket påverkar i hur stor grad resultaten blir giltiga eller intressanta för utvecklingen av facket. Vi är ju utbildade i arkitektur, inte i de andra ämnena. Frågan är hur man etablerar forskning på arkitekturens egna premisser, funderar hon.
Om forskning inte är Beates ämne så är undervisning det. Hon tycker det är så roligt att hon har svårt att tänka sig ett liv utan att undervisa och intresserar sig också för helheten i utbildningen. Det finns skillnader i den svenska och norska arkitektutbildningen.
– I Norge är man traditionellt sett mer intresserad av konstruktion, jag upplever att detta inte är lika viktigt i Sverige. Här kommer materialval och konstruktion senare in i processen, i varje fall ser man detta i studentarbeten. Materialvalet sätter premisser, och man måste känna till premisserna.
Metodiken viktig
Hon vill också sätta fokus på metodik inom arkitektur, att det är viktigt hur man kommer fram till något, inte bara vad man kommer fram till. Därför ser hon gärna en ökad projekteringserfarenhet hos studenterna, men hon vill också ställa högre krav på dem.
En utbildning till arkitekt handlar för Beate mycket om att lära sig en hållning till facket. Däri ingår att vara processinriktad och genom hela processen ställa sig de grundläggande frågorna, och våga börja på nytt.
– Det vittnar om mogenhet hos studenter att göra val och vända kurs sent i processen.
Äktheten avgörande för arkitekten
God arkitektur är för Beate när man ser att det gjorts val som fått konsekvenser, och dålig är när många val inte är gjorda, när byggnaden inte uttrycker någon idé utan är likgiltig.
– Många arkitekter är mer upptagna av de bilder de skapar än funktionen. De pepprar sina byggnader med signaler och identitet, men äktheten saknas. Husen blir inte trovärdiga, och då kommer de att sakna kvalitet. Det blir pastisch över det. Det kanske inte betyder så mycket för gemene man, men för en arkitekt är det avgörande, för det är vårt fack.
För att förklara jämför Beate med en kock som serverar lammkött enligt menyn, men istället använder nötkött. Gästen kanske inte märker något, men det kan inte vara tillfredsställande för kocken att göra så.
– Världen blir mer intressant om man förstår var man är och kan orientera sig. Om man kan läsa sin omgivning.
Beate menar att det är oerhört intressant att tolka byggherrens behov och ge det ett äkta arkitektoniskt uttryck. Ett ”katalog-hus” kan anpassas till viss grad men det är mer människan som måste anpassa sig till huset än huset till människan.
Enligt Beate är det bra om ett hus uttrycker sina ”invånare”:
– Det är en fantastisk uppgift att rita hus. Man får möjlighet att tolka och visa sin förståelse för uppgiften och sina kunder.
Kul att veta om Beate:
Beate bor i ett radhus i Oslo tillsammans med sin man, en svensk arkitekt, sina två döttrar och en katt. Då jobbet är hennes hobby är radhuset rejält ombyggt – hon har rivit alla innerväggar, utom de till badrummet.
– Det är symtomatiskt att jag som arkitekt bor på en byggarbetsplats.
Intervjun gjordes 2004 av Peter Holst för skriften Ny kunskap.
De fyra husen
Det första huset är tänkt för en ung kvinna, och tog sin utgångspunkt i en lång episk dikt.
Det andra huset utgick från Ibsens ”Gengångare” och skulle passa en ensamstående mor. Dess ledord var spänning, beskydd och kontroll.
Det tredje huset för en husmor med familj utgick från att hemmet var kvinnans värld där hon upplevde omvärlden genom familjens ögon, och hennes förhållande till världen berodde på familjens engagemang.
Det fjärde huset byggde på Don de Lillos ”The Body Artist” och var anpassat för en änka där huset skulle ha grundläggande funktioner, öar av mening.
