Jämna vägen - och gör det i tid. Anders Lenngren arbetar på Vägverket Konsult, och testar vägens kondition med hjälp av en fallviktsmaskin. Redan i sin doktorsavhandling granskade han olika sätt att utvärdera dess resultat. Som nybliven adjungerad professor på Chalmers vill han uppmuntra till ytterligare forskning.
Fallviktsmaskinen fungerar ungefär som det låter. Den sitter i ett fordon som kör längs vägen och med jämna mellanrum stannar och släpper ned en tyngd, ungefär motsvarande belastningen av en lastbil som kör i 70 km/h, på vägbanan. Men den lämnar inga stora hål efter sig. Det handlar om små men mätbara nedsjunkningar i millimeterklassen. Eftersom asfalt är ganska elastiskt så går de delvis tillbaka igen. En mätanordning mäter hur mycket, vilket beror på ytskiktets och det underliggande bärlagrets ålder och struktur. Fem miljoner lastbilar kan i medeltal rulla förbi innan det uppstår spår på uppåt två centimeter i vägbanan på en vanlig riksväg.
Vad som sker i vägen förutom att ytskiktet slits ned är att de underliggande lagren utsätts för töjningar och spänningar. Varje material har sina utmattningsgränser och är de nådda så får delar av eller hela strukturen byggas om. Nedböjningen i ytan påvisar hela vägens kondition och dess beräknade återstående livslängd. Uppskattningen görs genom att resultaten sätts in i en datormodell tillsammans med annan information, som vägens uppbyggnad och den geologiska underliggande strukturen. Metoden har funnits i drygt 20 år och att värdena är att lita på har visats bland annat i Anders Lenngrens egen doktorsavhandling.
Efter analysen kan Anders Lenngren och hans kollegor ge förslag på lämpliga åtgärder. Utan mätning är det vanligt att det tas till i överkant, bara för att vara på den säkra sidan, berättar han.
- Vägar kan ju verka lite trist att hålla på med, men den ekonomiska sidan är en väsentlig och intressant aspekt. Tänk bara på hur mycket en millimeter mindre asfalt över ett lands vägnät, eller över hela världen, betyder i pengar.
Anders Lenngren har förutom sitt arbete på Vägverket också undervisat och haft handledning på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm och i USA, där han tillbringade två år efter disputationen. På Chalmers är det dags igen, jämsides med arbete i projektgrupper. Att syssla med grundforskning känns spännande. Det har blivit ganska mycket jobb med att göra upp datormodeller på Vägverket och inom det området finns mer att utveckla.
- Till exempel skulle den modell som används för att beräkna resultaten från fallviktsapparaten kunna förfinas. Nu används en enkel variant, där man förutsätter att allt material i lagren är homogena. Särskilt här på västkusten där lerorna är ett speciellt problem behövs det en anpassning.
För 20 år sedan var det inte tänkbart att entreprenörer och konsulter skulle praktiskt använda modeller för en mer strukturell analys. Idag är det möjligt men kunskapen ute på fältet saknas. Det är viktigt att få en bättre kunskapsuppbyggnad. Enligt Anders Lenngren räcker det inte idag med enbart en erfarenhetsbaserad bedömning av vägens tillstånd, nu krävs det inte minst av ekonomiska skäl en värdering som bygger på mer vetenskapliga analytiska metoder. Också en mer strukturell analys av vägnätet i stort skulle vara på sin plats.
- Man har med hjälp av ytmätmetoder, som är enkla att göra, fått en ganska heltäckande bild av vägnätets tillstånd i Sverige. Men det är egentligen inte särskilt vetenskapligt och säger bara hur det ser ut just nu, till exempel sprickbildning och ojämnheter. Däremot vet man mycket lite om hur det kommer att bli.
Hur vägbeläggningen ser ut påverkar oss både i stunden - man måste väja för hål och spårbildning - men också på längre sikt. En alltför ojämn yta kan skaka sönder både bil och förare. Det finns redan modeller och metoder, till exempel IRI, International Roughness Index, som räknar på faktorer som ytans ojämnhet och fordonets konstruktion och på så sätt kan räkna ut hur länge fordonet kan tänkas hålla under vissa förhållanden.
- Intressant forskning skulle vara om man modifierade den och kunde lägga till också människan och på så sätt få ett bra verktyg att bedöma yrkesförarnas arbetsmiljö med. Det handlar mest om ett avancerat beräkningsarbete, säger Anders Lenngren.
Ju knaggligare vägar desto högre lön, kanske. Eller kortare körtider.
(Intervjun gjordes 2001 av Sofie Hebrand för skriften Ny kunskap)