Hans Olofsson, Radioastronomi

Hans Olofsson utsågs till gästprofessor i radioastronomi den 1 december 2005, och tillträder samtidigt som föreståndare för den nationella anläggningen för radioastronomi, Onsala Rymdobservatorium.

Han är född 1952 i Göteborg och blev 1975 civilingenjör i elektroteknik vid Chalmers, där han också disputerade 1983 på en avhandling om interstellära och cirkumstellära gasmoln. År 1987 utnämndes han till docent i radioastronomi vid samma lärosäte. Hans Olofsson utnämndes till professor i astronomi vid Stockholms universitet 1993.

Sammanfattning av forskning
Hans Olofsson studerar de processer som påverkar stjärnors uppkomst och död. Under senare år har hans forskning huvudsakligen koncentrerats till det senare området.

Stjärnor lever på ålderns höst ett mycket aktivt liv. Under det sista stadiet förlorar de genom en intensiv stjärnvind stora mängder materia. Den utkastade materian har under stjärnans utveckling berikats på grundämnen (kol, kväve, syre, osv.) och på detta sätt bidrar stjärnorna till grundämnessyntesen, en förutsättning för uppkomsten av liv.

Om materieförlusten är tillräckligt hög kan stjärnor med en ursprungsmassa upp till tio gånger solens undvika ett explosivt slut i form av en supernova. Istället avsomnar de stilla som en vit dvärg. Under en kort tid omger sig denna med ett stort, glödande gashölje, en planetarisk nebulosa, som är ett av den astronomiska himlens vackraste fenomen. Ett sådant slut väntar vår egen sol om ca sju miljarder år.

Genom att använda sig av olika observationsmetoder och numeriska simuleringar har Hans Olofsson utfört omfattande studier av den utkastade gasens fysikaliska och kemiska egenskaper. Syftet är att förstå denna utveckling som majoriteten av alla stjärnor i universum följer samt den inverkan den har på galaxernas kemiska evolution.