Studieplan
(fastställd av prorektor den 17 maj 2005, diarienummer C2005/604)
(reviderad den 21 maj 2008)
(reviderad den 1 augusti 2012)
(reviderad den 25 september 2015)
1 Ämnesbeskrivning och mål för utbildningen
Kemi är det kunskapsområde som behandlar substansers
sammansättning, struktur och egenskaper, de reaktioner som överför
substanser till andra substanser och de olika slags energiändringar som
åtföljer dessa reaktioner. Kemi är en grundläggande naturvetenskap
vilket bl.a. innebär att forskning och forskarutbildning främst styrs av
inomvetenskapliga argument och kriterier. Detta hindrar givetvis ej att
industriella och samhälleliga behov spelar en stor roll när
forskningsproblem formuleras och projekt organiseras.
Kemiområdets mycket stora omfattning har under 1900-talet lett till
en uppdelning i ett antal ämnen som är mer eller mindre skarpt
avgränsade mot varandra. För oorganisk och organisk kemi samt biokemi är
indelningsgrunden de substansklasser som ämnena behandlar medan
indelningen i sådana ämnen som analytisk kemi, fysikalisk kemi, kärnkemi
och teoretisk kemi mera ges av gemensamma arbetssätt och
tillämpningsområden. För närvarande finns en påtaglig tendens,
internationellt men även vid Chalmers, att ge den kemiska forskningen
(och därmed forskarutbildningen) en gränsöverskridande inriktning, t.ex.
mot sådana områden som bio-oorganisk kemi, molekylär biofysik, geokemi
eller atmosfärskemi. De grundläggande kemiämnen som finns representerade
vid Chalmers tekniska högskola är analytisk kemi, biokemi, fysikalisk
kemi, kärnkemi, oorganisk kemi och organisk kemi. De särskilda
inriktningarna i forskarskolan i kemi vid Chalmers beskrivs i följande
avsnitt.
1.1 Särskilda forskningsinriktningar
1.1.1 Analytisk kemi
Den analytiska kemin syftar till att utveckla metoder för
bestämning av grundämnen och kemiska föreningar. Viktigt är att kunna
göra dessa bestämningar med god riktighet och precision, ofta i komplexa
blandningar och i mycket små mängder. Vid analytisk och marin kemi
förekommer forskning inom elektroanalytisk kemi och atomspektroskopi med
tillämpningar inom bl.a. omgivningsmiljö och det marinkemiska området.
Inom separationskemin utvecklas kromatografiska och
kapillärelektroforetiska metoder och nya detektorer för tillämpningar
inom framför allt läkemedelsområdet. Multivariata dataanalysmetoder
tillämpas bl.a. för att förbättra tillförlitligheten hos spektroskopiska
metoder i processanalytiska tillämpningar.
1.1.2 Biokemi
Biokemin är läran om livets kemi och syftar till att förstå hur
olika biokemiska processer fungerar på en molekylär nivå. Ämnet omfattar
bl.a. studier av struktur och funktion hos olika typer av biomolekyler
såsom proteiner, nukleinsyror och lipider, samt hur dessa interagerar
med varandra, vilket ligger till grund för olika biokemiska processer.
Området är tvärvetenskapligt och gränsar till många andra områden inom
forskarskola kemi, t.ex. inom underområden såsom biofysikalisk kemi,
bioanalytisk kemi, bioorganisk kemi samt bio-oorganisk kemi.
1.1.3 Fysikalisk kemi
Fysikalisk kemi omfattar kemins teoretiska grunder, särskilt
växelverkan mellan energi och materia. Följande områden ligger till
grund för undervisning och forskning: termodynamik, reaktionskinetik,
kvantkemi, molekylspektroskopi, fotokemi och elektrokemi. Vid fysikalisk
kemi bedrivs forskning inom fotokemi och fotofysik liksom inom
biofysikalisk och bioanalytisk kemi. Bland annat studeras och utvecklas
mekanismer för energi- och elektronöverföring med betydelse för
solenergi-infångning och fotokatalytisk koldioxidreduktion, fotokroma
system med tillämpningar inom biokemi och molekylär logik,
spektroskopiska metoder för undersökning av nukleinsyrors
växelverkningar med läkemedel och enzymer samt mikroskopi och
nanofluidik för lipidmembran.
1.1.4 Kärnkemi
Kärnkemin, som är förankrad både i kemi och kärnfysik, behandlar
kärnvetenskapens kemiska aspekter och spelar en central roll inom
kärnkraftstekniken. Ämnet har en klart tvärvetenskaplig karaktär och
omfattar studiet av mekanismer och produkter vid kärnreaktioner och
radioaktivt sönderfall, produktion av radioaktiva nuklider, separation
av isotoper, kemin hos de radioaktiva grundämnena, joniserande
strålnings växelverkan med materia, mätning av joniserande strålning,
strålskyddsteknik och användning av radioaktiva spårisotoper m.m.
Kärnkemiska metoder används inom ett stort antal andra vetenskapsområden
såsom arkeologi, astronomi, biokemi, genetik, geologi, medicin och
teknik.
1.1.5 Oorganisk kemi
Målet för den oorganiska kemin är att nå en grundläggande
förståelse för reaktioner samt struktur och bindning i oorganiska,
metallorganiska och bio-oorganiska ämnen och material. Dessa kunskaper
är nödvändiga för tillämpningar inom en rad olika områden. Forskningen
inom oorganisk kemi spelar en nyckelroll för t. ex. katalys,
energiomvandling och energilagring, ren och effektiv processteknologi,
sensorer, korrosion, metallproteiner, farmakologi , medicinska
implantat, biologiska processer, elektronik, informations-
och kommunikationsteknologi och nanoteknologi
1.1.6 Organisk kemi
Organisk kemi behandlar kolföreningars framställning, reaktioner
och egenskaper. På institutionen bedrivs forskning inom fysikalisk
organisk kemi, metallorganisk kemi, asymmetrisk syntes,
cellulosamodifiering och syntes av biologiskt aktiva substanser. Grön
kemi används som ledstjärna i utvecklandet av nya metoder för
biobaserade material och supramolekylära geler. Ett nytt och spännande
område är grafenkemi, med en stark interdisciplinär förankring.
Forskningen inom cellulosakemi är inriktad mot förädling av naturliga
råvaror till bulkkemikalier och funktionella material, och inkluderar
studier på teoretisk och praktisk nivå om hur molekylära egenskaper
påverkar fysikaliska och mekaniska egenskaper hos material. Inom fältet
supramolekylär kemi utföres design och syntes av biohärmande system
avsedda för studier av energi och elektrontransport, viktigt för
utveckling av framtida molekylär elektronik.
1.1.7 Teknisk ytkemi
Teknisk ytkemi omfattar tekniska tillämpningar av ytkemi. Ytkemi
har sin teoretiska bas i fysikalisk kemi och kan delas in i yt- och
kolloidkemi som huvudsakligen omfattar lösningar, samt i fasta ytors
kemi. Ytkemi återfinns i tekniska lösningar inom många branscher, från
livs- och läkemedelsindustri till pappers- och gruvindustri och inom
branscher där fasta ytors beskaffenhet och reaktivitet är central, som
till exempel inom stora delar av materialteknologin där
superabsorbenter, katalysatorer, bränsleceller, batterier och
biomaterial är exempel med omfattande forskning. Benämningen yt- och
kolloidkemi innefattar tensiders och suspensioners fysikalisk-kemiska
egenskaper och tillämpningar. Området är en central del av
nanomaterialkemin vid t.ex. framställning av nanomaterial med storlek
och struktur kontrollerad på nanometerskala. Inom detta område är
forskningstakten mycket hög och många högteknologiska material baseras
på metoder inom detta område. Ett ytterligare område handlar om
supramolekylär kemi och speciellt undersökningar av struktur och
strukturdynamik av sådana system. Biopolymergeler och cellulosafibern är
exempel på supramolekylära system som studeras. Transport av dels
vatten, dels i vatten lösta ämnen i dessa system undersöks med hjälp av
bland annat NMR diffusometri och olika mikroskopimetoder.
1.1.8 Oorganisk miljökemi
Den övergripande forskningsstrategin inom oorganisk miljökemi är
att bidra med kemiska och materialkemiska aspekter för en hållbar
samhällsutveckling. Våra grundläggande kompetenser faller främst inom
teoretisk kemi, strukturkemi, samt syntes av nya material med specifika
egenskaper. Forskning bedrivs bland annat på perovskitbesläktade
supraledare och på material som uppvisar olika former av magnetisk
ordning. Ett annat hett forskningsområde utgörs av magnetoelektriska
system, ett exempel på ett multifunktionellt system där elektrisk och
magnetisk ordning samexisterar i en och samma förening.
Dubbelperovskiter utgör den mest lovande klassen av material för
stabilisering av magnetoelektriska egenskaper. Denna typ av
materialforskning är av grundläggande betydelse för elektronik- och
IT-system.
1.1.9 Farmaceutisk teknologi
Farmaceutisk teknologi är inriktat på tillverkning och studier av
läkemedelsformer av olika slag som vätskor, geler och tabletter. Ett
modernt läkemedel består förutom av den biologiskt aktiva substansen av
ett antal hjälpämnen som skall ge produkten önskade egenskaper både vid
lagring och användning, eller underlätta tillverkningen. Farmaceutisk
teknologi handlar därför i hög grad om att karaktärisera hjälpämnena och
deras funktioner med en rad olika metoder. Hjälpämnena är företrädesvis
polymerer och lipider av många olika typer och metoderna varierar från
röntgen, via NMR till reologi och frisättnings-/upplösningsförsök.
1.1.10 Industriell materialåtervinning
Industriell materialåtervinning spänner över hela kemiområdet och
dessutom från grundläggande studier till direkt processutveckling. Den
huvudsakliga inriktningen är återtagande av metaller från avfallsflöden
men även plaster och andra ämnen kan komma i fråga. För att åstadkomma
detta krävs ofta att flera ämnen separeras från varandra. Typiska
metoder är vätskextraktion, elektrokemi eller pyrokemi. Andra viktiga
aspekter är utveckling av processutrustning som är relevant för t. ex
separationer såsom mixer-settlers och kolonner.
1.2 Forskarutbildningens mål
Utbildningen skall göra den studerande förtrogen med principer och
arbetssätt inom modern kemisk forskning och ge fördjupade kunskaper inom
någon eller några av de särskilda inriktningarna. Utbildningen syftar
också till färdighet i forskningsmetodik och erfarenhet av självständig
forskning. Utbildningen skall förbereda den forskarstuderande för en
senare yrkesverksamhet som forskare eller lärare inom industrin,
utbildningsväsendet eller annan samhällsverksamhet.
2 Behörighet och antagning
För tillträde till forskarutbildningen i kemi fordras
civilingenjörsexamen, filosofie magisterexamen eller annan likvärdig
utbildning med inriktning mot kemi. Studenter med likvärdiga
utbildningar kan antas till forskarskolan efter särskild prövning. Den
studerande skall ha sådan förmåga i övrigt som bedöms vara nödvändig för
att genomgå utbildningen. Beslut om antagning tas av proprefekt efter
granskning och godkännande av studierektor för forskarskolan.
Information om antagning till forskarutbildning på K, se institutionens
hemsida under utbildning/forskarutbildning.
3 Utbildningens uppläggning och inriktning
För heltidsstuderande beräknas utbildningen kräva netto fyra år
till doktorsexamen och två år till licentiatexamen. Den senare examen
rekommenderas starkt som ett etappmål på väg mot doktorsexamen.
I utbildningen ingår lärarledda kurser, inläsning av litteratur
på egen hand ("läskurs"), avhandlingsarbete och aktivt deltagande i
forskarskolans och den egna ämnesinriktningens seminarier. Tyngdpunkten i
forskarutbildningen skall ligga vid forskningsarbetet som skall leda
fram till en doktorsavhandling eller en licentiatuppsats.
Forskningsarbetet skall motsvara minst 75% av den nominella
utbildningstiden. Kunskapsprov efter kurser kan ske genom skriftlig
eller muntlig tentamen, inlämningsuppgifter, uppsats och seminarium
eller på annat lämpligt sätt. På kurser ges endast betygen Godkänd eller
Underkänd.
3.1 Seminarier
Den forskarstuderande bör delta aktivt i seminarier inom det egna
forskningsområdet samt i institutionens gemensamma seminarieserie.
3.2 Kurser
Aktuellt kursutbud, se institutionens hemsida under utbildning/forskarutbildning.
3.2.1 Obligatoriska kurser
De Chalmersgemensamma kurserna, pedagogik 3 högskolepoäng, etik 3
högskolepoäng och introduktionsdag för doktorander 0 högskolepoäng, är
obligatoriska.
Doktorander, antagna fr.o.m. 1 september 2012, ska tillgodogöra
sig 15 högskolepoäng inom området Generic and Transferable Skills under
doktorandtiden. 9 högskolepoäng ska erhållas före Licentiatexamen. Före
disputation ska ytterligare 6 högskolepoäng erhållas.
Utöver kurspaketet Generic and Transferable Skills ska
doktoranden också delta i en introduktionsdag för doktorander (senast
före licentiatexamen), genomföra en muntlig populärvetenskaplig
presentation före disputation samt skriva en populärvetenskaplig
presentation på baksidan av sin doktorsavhandling.
4 Kvalitetskrav för examination
4.1 Krav på licentiatuppsatser
Det vetenskapliga arbetet skall presenteras i form av en rapport.
Denna kan utformas antingen som en monografi eller en sammanläggning av
artiklar sammanfattade i en inledning. Avhandlingen skall skrivas på
engelska. Kraven på oberoende enskilt arbete och vetenskaplig stringens
skall vara liknande som för en doktorsexamen, men de bör tillämpas i en
något lägre grad. En licentiatavhandling presenteras vid ett offentligt
seminarium i enlighet med de regler som stipuleras av Chalmers. En av
refereerna (se nedan) kan bjudas in till licentiatseminariet för att
ställa frågor kring uppsatsen.
Licentiatuppsatsen skall granskas innan tryckningen av
studierektor för forskarskolan om minst hälften av artiklarna är
publicerade i refereegranskade tidskrifter. Om så ej är fallet, skall
lic avhandlingen granskas av två referees.
För ytterligare detaljer, se Chalmers allmänna anvisningar för
forskarutbildning (Arbetsordning för forskarutbildningen) och Chalmers
studiehandbok (Chalmers forskarutbildning – studiehandbok).
4.2 Krav på doktorsavhandlingar
Det vetenskapliga arbetet skall presenteras i form av en rapport.
Denna kan utformas antingen som en monografi eller en sammanläggning av
artiklar sammanfattade i en inledning. Avhandlingen skall skrivas på
engelska. Avhandlingen skall vara av sådan kvalitet att den skall kunna
publiceras i en internationell tidskrift av hög standard och med
vetenskaplig granskning. Avhandlingen skall uppvisa en hög grad av
oberoende enskilt arbete och vetenskaplig stringens. Avhandlingen skall
försvaras vid en offentlig disputation i enlighet med de regler som
stipuleras av Chalmers.
Kvalitetssäkring av avhandlingar inför disputation ska ske genom
att en preliminär version av avhandlingen förhandsgranskas av opponent
och betygskommitté. Avhandlingen skall skickas för förhandsgranskning
senast tre månader före disputation. Skriftliga utlåtanden skall vara
institutionen tillhanda senast två månader före disputation.
Regler för doktorsavhandlingar vid K, se institutionens hemsida under utbildning/forskarutbildning.
För ytterligare detaljer, se Chalmers allmänna anvisningar för
forskarutbildning (Arbetsordning för forskarutbildningen) och Chalmers
studiehandbok (Chalmers forskarutbildning – studiehandbok).
5 Fordringar för examen
5.1 Licentiatexamen
En licentiatexamen omfattar 120 högskolepoäng. I examen ingår minst
30 och upp till 60 högskolepoäng kurser samt forskningsarbete
omfattande minst 60 och vanligtvis 90 högskolepoäng.
5.2 Doktorsexamen
En doktorsavhandling omfattar 240 högskolepoäng. I examen ingår
minst 60 och upp till 120 högskolepoäng kurser samt forskningsarbete
omfattande minst 120 och vanligtvis 180 högskolepoäng.
6 Handledning
Den forskarstuderande har rätt till akademisk rådgivning och
handledning under en tid motsvarande fyra års heltidsstudier för en
doktorsexamen och två års heltidsstudier för en licentiatexamen. En
examinator, en huvudhandledare och en biträdande handledare skall utses
till varje forskarstuderande. Examinator och huvudhandledare kan vara en
och samma person.
Den forskarstuderande skall tillsammans med examinator,
handledare och studierektor utforma en individuell studieplan samt en
tidplan för den forskarstuderandes utbildning. Ett uppföljningsmöte
skall äga rum en gång per år, då studieplanen uppdateras.
7 Kunskapsprov
Tentamen på kursdelen kan vara skriftlig eller muntlig. Endast betygen godkänd och icke godkänd finns.
8 Organisation av forskarutbildningen
Institutionens proprefekt är ansvarig för
forskarutbildningsfrågorna. Till sin hjälp har proprefekten
studierektorerna för respektive forskarskola och institutionens
kanslichef. Institutionens forsknings- och forskarutbildningskommitté är
ett diskussions- och samordningsforum och är beredande organ för
övergripande frågor.