Fördjupande läsning

​Beslutsprocessen

Här ges en översikt över de steg som ofta ingår i en beslutsprocess samt vilka steg som WISER kan hjälpa till med. Beskrivningarna är inspirerade av Aven och Kørte (2003), Aven (2012), DCLG (2009), Keeney (1994), OECD (2018) och Parnell m.fl. (2013). 

Beslutsprocessens struktur 

Målet med beslutsfattande är att fatta bra beslut. Men hur kan vi skapa förutsättningar för ett bra beslut? Ett sätt är att använda en strukturerad process med beslutsanalys för att skapa beslutsstöd, följt av beslutsfattares granskning och överläggning, vilket leder fram till välinformerade och transparanta beslut. Figuren nedan illustrerar en sådan generell struktur för beslutsprocessen. De ingående stegen i beslutsprocessen beskrivs övergripande i texten nedan tillsammans med information om vilka delar som WISER kan hjälpa till med.  

Generell struktur för beslutsprocessen anpassad efter Aven (2012).


Skapa en ram för beslutet  

Nästan varje beslutsprocess börjar med ett steg som fokuserar på att beskriva beslutsproblemet eller beslutsmöjligheten samt på att ta fram en ram för beslutet. Ramen bör bland annat tydliggöra varför ett beslut måste fattas. Även om detta kan verka uppenbart i de flesta situationer kan en noggrann beskrivning av problemet/möjligheten samt syftet med beslutet förenkla identifieringen av åtgärdsalternativ. Ramen bör också klargöra vilka konsekvenser som är viktiga för beslutet och specificera vilka aspekter som ska ligga till grund för att jämföra åtgärdsalternativ. Här kan det till exempel framgå om det är de mest kostnadseffektiva, de mest samhällsekonomiskt lönsamma eller de mest hållbara åtgärderna man letar efter. Vidare bör ramen ange när beslutet måste fattas, vem som ska vara med och fatta beslutet, samt vilka valmöjligheter som ligger inom ramen för beslutet och vilka som ligger utanför. Här bör man även beskriva om valmöjligheten att inte göra något är en del av beslutet. En beslutsram ska dock inte ses som något statiskt. Ny information eller nya insikter om beslutsproblemet kan bidra till att ramen måste omprövas och ändras under beslutsprocessens gång. 

Identifiering av mål och kriterier 

Nästa steg är att identifiera de mål som beslutsfattarna vill uppnå med beslutet. Målen används som grund för att utvärdera och jämföra de alternativa åtgärderna. Det är god praxis att definiera målen innan uppsättningen av åtgärdsalternativ bestäms. Om åtgärdsalternativen bestäms först finns det risk för att man missar viktiga mål, och därmed missar möjligheten att skapa en bredare och mer omfattande uppsättning av åtgärdsalternativ som har potential att skapa större värden. Även om målen är grundläggande för bra beslutsfattande kan de vara svåra att identifiera. För att utveckla en fullständig lista över mål för ett viktigt beslut kan man med fördel ta hjälp av en bred och multidisciplinär grupp av beslutsfattare, intressenter och ämnesexperter. 

Nedan sammanställs tio kategorier av frågor, anpassade från Keeney (1994), som är framtagna för att hjälpa till vid identifieringen av beslutsmål. Frågorna bör dock anpassas till det specifika beslutsproblemet och till de personer som involveras för att besvara frågorna.  

  1. Strategiska mål. Vilka är dina ultimata eller långsiktiga mål? Vilka är dina grundläggande värderingar? Vad är din strategi för att uppnå dessa mål? 
  2. En önskelista. Vad vill du ha? Vad värdesätter du? Vad försöker du uppnå? Vad skulle du göra om pengar inte var ett hinder? 
  3. Åtgärdsalternativ. Vad är ett perfekt åtgärdsalternativ, ett dåligt åtgärdsalternativ och ett rimligt åtgärdsalternativ? Vad är bra och dåligt med respektive åtgärdsalternativ? 
  4. Problem och brister. Vad är rätt eller fel med nuvarande organisation/nuvarande system? Vad behöver åtgärdas?  
  5. Konsekvenser. Vad har hänt tidigare som har varit bra eller dåligt? Vad kan inträffa? Vilka potentiella risker finns? Vilka är de bästa respektive värsta konsekvenser som kan inträffa? Vad kan orsaka dem? 
  6. Mål och hinder. Vilka är dina mål och ambitioner? Vilka begränsningar finns? Finns det några juridiska, organisatoriska, tekniska, sociala eller politiska hinder? 
  7. Olika perspektiv. Vad skulle andra, liknande organisationer oroa sig för? Vad skulle oroa dig någon gång i framtiden? Vad vill intressenterna? Vad vill kunderna?  
  8. Generiska grundläggande mål. Vilka mål har du för dina kunder och dina anställda? Vilka tekniska, sociala, miljömässiga eller ekonomiska mål är viktiga? 
  9. Strukturering av mål. Vilka mål är huvudmål och vilka är medel för att uppnå andra mål? Varför är målet viktigt? Hur kan målet uppnås? Vad menas med målet? 
  10. Kvantifiera mål. Hur mäter man att målet uppnås? Vilket mål är viktigast?    

När målen är bestämda är nästa steg att besluta hur man ska utvärdera och jämföra de alternativa åtgärdernas bidrag för att uppnå målen. Det kräver val av beslutskriterier som representerar väsentliga aspekter av det eller de mål som ska uppfyllas. Det är viktigt att kriterierna väljs och definieras med omsorg. Det måste till exempel vara möjligt att mäta eller bedöma hur bra åtgärdsalternativen presterar med avseende på varje kriterium. Det är även viktigt att se till att alla betydelsefulla och nödvändiga kriterier inkluderas samtidigt som antalet kriterier inte bör vara större än nödvändigt. Kriterierna bör också formuleras så att de undviker dubbelräkning, det vill säga så att effekterna av åtgärderna inte räknas mer än en gång.  

För att underlätta identifiering av både mål och beslutskriterier innehåller WISER en framtagen mål- och kriterielista från vilken man kan välja de mål/kriterier som anses viktiga för det enskilda beslutet. Hur detta går till i verktyget beskrivs under Val av beslutskriterier. Det finns även möjlighet att lägga till andra kriterier om så skulle behövas. Noggranna överväganden måste då göras så att utvalda och tillagda kriterier inte medför någon dubbelräkning av åtgärdernas effekter.  

Identifiering av åtgärder 

Ett beslut kan endast vara så bra som det bästa åtgärdsalternativet i uppsättningen. Att identifiera bra alternativ är därför en väldigt viktig del av beslutsfattandet. I de flesta beslutssituationer är det ganska lätt att identifiera en första uppsättning alternativ. Utmaningen ligger i att försöka identifiera fler och bättre åtgärdsalternativ än den ursprungliga uppsättningen.  
 
Processen att generera en bra uppsättning åtgärdsalternativ består av två faser, en första expansiv fas och en andra reducerande fas. Målet med den expansiva fasen är att generera så många idéer som möjligt som kan leda till kreativa alternativ. Vanligtvis består denna fas av en eller flera brainstorming-sessioner som idealiskt involverar ett brett spektrum av deltagare med olika perspektiv på beslutssituationen. I denna fas bör man våga identifiera galna idéer och ingen idé bör kritiseras.  
 
Målet med den reducerande fasen är att ta det stora antalet idéer som genererats i den expansiva fasen och minska ner det till ett litet antal väl avgränsade alternativ som ska ingå i utvärderingen. Ett sätt att starta denna fas är att strukturera alternativen utifrån hur de kan svara upp mot olika mål som formulerats för beslutsproblemet, till exempel olika tid till färdigställande eller olika processlösningar. Beslutsstödsverktyget WISER kan hjälpa till med denna fas genom att samtliga identifierade idéer analyseras på en enkel och övergripande nivå, varefter endast de bästa alternativen går vidare till en mer detaljerad analys. En styrka med att utföra en enkel övergripande analys av samtliga identifierade åtgärdsalternativ är att man kan identifiera möjligheter till att utveckla alternativen så att de får en bättre måluppfyllelse. På detta sätt kan verktyget och processen bidra till en iterativ process där alternativen blir allt mer hållbara under processens gång.  
 
Under identifieringen av åtgärdsalternativ bör man också fundera på om vissa åtgärder är beroende av varandra och därför bör utvärderas tillsammans eller om de är ömsesidigt uteslutande. Här ska också poängteras att endast åtgärder som kan uppfylla gällande lagar och regler ska gå vidare till analys. 
 

Analys av åtgärder 

När man har landat i ett hanterbart antal åtgärdsalternativ behöver alternativen utvärderas, analyseras och jämföras med varandra. För att detta ska kunna utföras på ett strukturerat och transparent används olika typer av beslutsstödsmetoder. Multikriterieanalys, kostnads-nyttoanalys, kostnadseffektivitetsanalys och riskanalys är exempel på sådana metoder som kan ge input till beslutsfattare i komplexa och svåra beslutssituationer (Beria m.fl., 2012; OECD, 2018; Sjöstrand, 2020). Beslutsstödsmetoder syftar generellt till att belysa konsekvenserna av att välja ett alternativ framför ett annat. Vid val av beslutsstödsmetod är det viktigt att vara medveten om att metoderna skiljer sig åt vad gäller omfattning, tillvägagångssätt och vilka slags svar de kan bidra med. Det är därför bra att fundera på vilka svar man behöver för att kunna fatta ett bra beslut. Är det kostnaden som är avgörande och man har ett tydligt mål som ska uppnås kan exempelvis en kostnadseffektivitetsanalys vara rimlig. Om åtgärdsalternativen har effekt på många aktörer i samhället, och dessa samhällsekonomiska effekter behöver tas hänsyn till, kan en kostnads-nyttoanalys vara lämplig. Multikriterieanalys är den bredaste analysmetoden som möjliggör inkludering av många olika aspekter, exempelvis ur ett hållbarhetsperspektiv. WISER är baserat på beslutsstödsmetoden multikriterieanalys.  
 

Granskning och överläggning 

Resultaten från beslutsstödsanalyserna ger input till beslutsfattarna kring vilka åtgärder som t.ex. är de ekonomiskt mest fördelaktiga eller de främsta från en miljömässig eller teknisk utgångspunkt, men resultaten bestämmer inte beslutet. Det huvudsakliga målet med beslutsstöd är att vägleda, informera och stötta beslutsfattarna med underlag som återspeglar deras, samt berörda samhällsgruppers, preferenser och överväganden. Beslutsstöden ska alltså inte ersätta beslutsfattarnas granskning och överläggande, utan etiska, juridiska och politiska diskussioner och överväganden behövs för att fatta ett slutgiltigt beslut. 
 
Resultaten från beslutsstödsanalyserna behöver bedömas mot bakgrund av de förutsättningar, antaganden och begränsningar som analyserna är baserade på. Bland annat bör här beaktas vilka åtgärdsalternativ som analyserats; vilka kriterier som analysen baserats på; vilket underlag som legat till grund för analysen (t.ex. expertbedömningar och konsultutredningar); svårigheten att uppskatta kostnader och andra aspekter som ingår i analysen; samt att analysresultaten baseras på en förenkling av världen (det studerade systemet) och inte själva världen/systemet i sig.
 
Som del av granskningen kan det framgå att ytterligare åtgärdsalternativ behöver övervägas och att analysen därmed behöver göras om. Ofta kan då utfallet från den utförda analysen användas för att skapa bättre åtgärdsalternativ genom att kombinera de fördelaktiga funktionerna från de ursprungliga alternativen. 

Referenser 

Aven, T., & Kørte, J. (2003). On the Use of Risk and Decision Analysis to Support Decision-Making. Reliability Engineering and System Safety, 79, 289–299. 
Aven, T. (2012). Foundations of Risk Analysis, 2nd Edition. West Sussex, UK: John Wiley & Sons, Ltd. 
Beria, P., Maltese, I., & Mariotti, I. (2012). Multicriteria Versus Cost Benefit Analysis: A Comparative Perspective in the Assessment of Sustainable Mobility. European Transport Research Review, 4(3), 137–152. 
DCLG. (2009). Multi-Criteria Analysis: A Manual. London: Department for Communities and Local Government. 
Keeney, R. L. (1994). Creativity in Decision Making with Value-Focused Thinking. Sloan Management Review, 35, 33-34. 
OECD. (2018). Cost-Benefit Analysis and the Environment: Further Developments and Policy Use. Paris: OECD Publishing. 
Parnell, G. S., Bresnick, T., Tani, S. N., & Johnson, E. R. (2013). Handbook of Decision Analysis. Hoboken, NJ, USA: John Wiley & Sons, Incorporated.
Sjöstrand, K. (2020). Decision Support for Sustainble Water Security (PhD thesis), Chalmers tekniska högskola, Göteborg.
 

WISER och hållbarhetsbegreppet 

Det finns många olika definitioner och tolkningar av begreppen hållbarhet och hållbar utveckling. Eftersom WISER syftar till att avgöra vilken åtgärd som är den mest hållbara är det bra att känna till att svaret på den frågan kan variera beroende på vilken definition av hållbarhet man utgår från och vilken etisk grund man baserar sina beslut på. Här ges en kort beskrivning av hållbarhetsbegreppet och hur det kan tolkas, samt vilka tolkningar som möjliggörs i verktyget.  

Den mest kända definitionen av hållbar utveckling kommer från Brundtland-rapporten där det beskrivs som en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov (WCED, 1987). Brundtland-definitionen tar sitt ursprung ur människan och vårt välbefinnande, vilket bottnar i ett antropocentriskt och utilitaristiskt sätt att se på hållbarhet (Imran m.fl., 2014). Enligt antropocentrisk utilitarism bedöms exempelvis en miljömässig försämring (t.ex. en försämrad vattenkvalitet i yt- och grundvattenresurser) med utgångspunkt i hur det påverkar mänskligt välbefinnande. Ekonomisk välfärdsteori, som exempelvis kostnads-nyttoanalyser utgår ifrån, baseras på detta synsätt. Den mest hållbara åtgärden blir då den som maximerar mänskligt välbefinnande. Det finns dock effekter som inte låter sig mätas på den måttstocken, men som ändå kan vara relevanta att inkludera i en hållbarhetsanalys. Här kan exempelvis nämnas finala värden, det vill säga värden som något har för sin egen skull snarare än som ett medel för något annat (såsom finala naturvärden). Utgår man istället från den etiska läran deontologi spelar det ingen roll om åtgärden leder till ett ökat välbefinnande eller ej, utan det viktiga är att man gör det som är moraliskt rätt. Det kan exempelvis vara moraliskt rätt att bevara en naturresurs oavsett om det leder till ett ökat välbefinnande eller ej. Då WISER baseras på beslutsstödsmetoden multikriterieanalys finns möjlighet att ta hänsyn till effekter både på mänskligt välbefinnande och på andra tekniska, sociala, miljömässiga och ekonomiska värden.   

Begreppet hållbarhet delas ofta upp i ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet vilka ses som oberoende och lika stöttande pelare för konceptet (UN, 2005), och som då de samverkar förväntas leda till en hållbar utveckling. På global nivå återfinns dessa tre pelare (dimensioner) i de 17 globala målen som FNs 193 medlemsländer enades om 2015 (UN General Assembly, 2015). I WISER ansågs det relevant att även inkludera en teknisk dimension, varpå hållbarhetens pelare återfinns i de tekniska, sociala, miljömässiga och ekonomiska kriterierna. Det finns dock olika synsätt på hur man ska förhålla sig till förändringar av dessa aspekter och vad som krävs för att kunna hävda en hållbar utveckling. Enligt synsättet för svag hållbarhet, och med referens till WISER, tillåts kompensation mellan tekniska, sociala, miljömässiga och ekonomiska effekter. En försämring av en hållbarhetsdimension kan alltså kompenseras genom förbättringar i en av de andra dimensionerna. Enligt svag hållbarhet finns det ingen skillnad på nyttan som tillhandahålls av olika typer av kapital (såsom naturresurser och monetärt kapital). Det viktiga ur ett hållbarhetsperspektiv är att den totala summan av kapital (i detta fall tekniskt, socialt, miljömässigt och ekonomiskt kapital) inte minskar över tiden.  

Enligt synsättet för stark hållbarhet anses istället att inget kapital (i detta fall varken tekniskt, socialt, miljömässigt eller ekonomiskt kapital) får försämras om en hållbar utveckling ska kunna upprätthållas. Både svag och stark hållbarhet har dock brister som gör dem svåra att applicera rakt av. Beroende på hur våra preferenser ser ut och hur värdefulla exempelvis särskilda naturresurser är för oss hamnar vi vanligtvis någonstans på skalan mellan de två ytterligheterna (Hedenus m.fl., 2015).  

WISER kan användas för att identifiera om åtgärdsalternativen leder till stark eller svag hållbarhet, det vill säga om det finns en faktisk kompensation mellan hållbarhetsdimensionerna eller ej. Och om kravet för åtgärdsimplementering är stark hållbarhet, kan verktyget användas för att identifiera i vilka avseenden en åtgärd måste förbättras för att uppnå stark hållbarhet. Verktyget kan därmed också användas för att identifiera vilka åtgärder som är diskvalificerade om kravet är stark hållbarhet. WISER tillåter sedan beslutsfattaren att väga de olika dimensionerna (och kriterierna) olika beroende på hens preferenser kring hållbarhet. Det är dock viktigt att vara medveten om att en analys i WISER inte medför en bedömning av absolut hållbarhet, utan om åtgärden leder till ökad eller minskad hållbarhet jämfört med ett referensalternativ. 

Referenser 
WCED. (1987). Report of the World Commission on Environment and Development: Our Common Future (Brundtland Report). New York: Oxford University Press. 
Imran, S., Alam, K., & Beaumont, N. (2014). Reinterpreting the Definition of Sustainable Development for a More Ecocentric Reorientation. Sustainable Development, 22(2), 134-144. 
UN. (2005). 60/1. 2005 World Summit Outcome New York: The General Assembly. 
UN General Assembly. (2015). Transforming Our World: The 2030 Agenda for Sustainable Development, a/Res/70/1. https://www.refworld.org/docid/57b6e3e44.html.  
Hedenus, F., Persson, M., & Sprei, F. (2015). Sustainable Development - History, Definition & the Role of the Engineer. Göteborg: Chalmers tekniska högskola.  
 

WISER och multikriterieanalys


WISER bygger på beslutsstödsmetoden multikriterieanalys. En multikriterieanalys kan dock utföras på många olika sätt, vilket innebär att många val har gjorts under utvecklingen av beslutsstödsmodellen som ligger till grund för verktyget. För den intresserade finns det gott om litteratur som beskriver de olika sätten att utföra en multikriterieanalys på, se exempelvis DCLG (2009), Greco m.fl. (2016) och Munda (2005). 

Metoden för multikriterieanalys som används i WISER utgår bland annat från följande val: 

  • Åtgärdernas prestanda mäts relativt ett referensalternativ. 
  • Åtgärdernas prestanda mäts på (eller transformeras till) en global poängskala, vilket innebär att skalans ändpunkter för varje kriterium (-10 respektive 10) bestäms utifrån den sämsta respektive bästa prestanda som teoretiskt kan uppkomma för ett beslutsproblem av den typ som studeras.  
  • Kriterierna (och dimensionerna) viktas baserat på värderarens uppfattning om hur betydelsefullt ett visst kriterium (dimension) är jämfört med övriga kriterier och dimensioner. 
  • Poäng och vikter kombineras med hjälp av en linjär additiv metod, dvs poäng viktas och summeras till ett sammanvägt index. Detta förfarande innebär att negativa effekter tillåts kompenseras av positiva effekter och att den totala effekten är positiv så länge indexet är positivt. Omvänt gäller att den totala effekten är negativ om indexet är negativt. I de fall kompensation inte kan tillåtas kan inte heller ett sammanvägt index beräknas för alternativ med både positiva och negativa effekter.  
Vikterna representerar, såsom ovan beskrivits, den betydelse respektive kriterium anses ha för att uppnå de mål som beslutet har. Vikterna är alltså oberoende av de effekter (prestanda) alternativen förväntas leda till. 

Referenser 
DCLG. (2009). Multi-Criteria Analysis: A Manual. London: Department for Communities and Local Government. 
Greco, S., Ehrgott, M., & Figueira, J. R. (2016). Multiple Criteria Decision Analysis - State of the Art Surveys. New York: Springer. 

Munda, G. (2005). Multiple Criteria Decision Analysis and Sustainable Development. In J. Figueira, S. Greco, & M. Ehrogott (Eds.), Multi Criteria Decision Analysis: State of the Art Surveys (pp. 953–986): Springer: New York, NY, USA. 

Sidansvarig Publicerad: ti 11 maj 2021.