Det enklaste sättet att orientera sig på natthimlen är att ta med sig en stjärnkarta ut en klar natt och försöka identifiera några stjärnbilder. Vilka stjärnbilder man kan se varierar med årstiderna och med tiden på dygnet. Några stjärnbilder, de som ligger ganska nära polstjärnan i norr, kan man alltid se från Sverige. Dit hör t.ex. Karlavagnen och Cassiopeia. Andra stjärnbilder kan man bara se vissa årstider, t.ex. syns Orion bäst på vintern.

Polstjärnan, som ligger rakt i norr, kan man hitta om man tänker sig en linje genom de två ”bakersta” stjärnorna i Karlavagnen. Polstjärnan ligger på den linjen, ungefär fem gånger så långt bort som avståndet mellan de två stjärnorna. Hela himlen ser ut att vrida sig runt polstjärnan, ett varv under ett dygn. Att det ser ut så beror på att jorden roterar ett varv runt sin axel på ett dygn, och jordaxeln råkar peka just mot polstjärnan. Stjärnor som ligger tillräckligt nära polstjärnan finns ovanför horisonten hela natten, medan andra stjärnor (precis som solen) går upp ungefär i öster, står som högst på himlen i söder, och går ner ungefär i väster.

Här nedan finner du stjärnkartor (i form av pdf-filer) med de mest välkända stjärnbilderna för fyra tidpunkter under året: 1 februari, 1 maj, 1 augusti och 1 november. Om du tittar på stjärnhimlen någon annan tid på året kan du ta hjälp av den karta eller de två kartor som ligger närmast i tiden. Kartorna gäller för kl. 22 på kvällen. Om du tittar på stjärnhimlen vid någon annan tidpunkt skall du vrida kartan: om klockan t.ex. är 24 så står de stjärnor i söder som på kartan finns lite öster om söder (de har nu rört sig från öster till söder), och vice versa om klockan är före 22.