Odin är en submillimetervågsspektroskopisatellit avsedd för astronomi och aeronomi (atmosfärsforskning), som har utvecklats och byggts ihop och som även opereras av det svenska Rymdbolaget. Odinprojektet är resultatet av ett intensivt och framgångsrikt samarbete ända sedan 1990 mellan forskare och rymdorganisationer i Finland, Frankrike, Kanada och Sverige – med svenskt “majoritetsägande” via Rymdstyrelsen och med svensk forskningsledning såväl inom astronomi som aeronomi.

De övergripande målsättningarna för Odinprojektet är i) inom astronomin att kartlägga förekomsten av vattenånga (H₂O), syrgas (O₂₎ och andra molekyler i rymden, och ii) inom aeronomin att göra en global kartläggning av tidsvariationerna i atmosfären hos  ozonet (O₃) och dess vän- och fiendemolekyler (bland dem ClO).

Odin är utrustad med ett precisionsteleskop med diametern 1,1 meter byggt av Saab-Ericson Space och har ett avancerat radiomottagarsystem för registrering av svaga signaler från molekyler i rymden och i jordatmosfären som byggts och utprovats i Onsala rymdobservatoriums utvecklingslaboratorium för avancerade radioastronomiska mottagare vid Chalmers teknika högskola. Mottagarsystemet kyls till -130 °C i en mycket kompakt köldbox (kryostat) som utvecklats och byggts på Stockholms observatorium. Mottagarsystemet består av fyra mottagare som täcker våglängdsområdet 0,5-0,6 mm samt en speciellt känslig mottagare avstämd till våglängden 2,5 mm där O₂ har sin starkaste signal (spektrallinje). Systemet är så flexibelt att alla kombinationer av tre mottagare kan observera samtidigt – en viktig effetivitetsvinst.

Odin har framgångsrikt observerat vattenångesignaler från många sorters objekt långt ute i rymden - i Marsatmosfären, i kometer,  i stjärnors födelsemoln, i vindar från nyfödda stjärnor, i jättelika gasmoln nära Vintergatans centrum, och även i starka “solvindar” hos åldrande stjärnor där den mycket höga vattenhalten kan förklaras med förångning av kometer, dvs visar att det finns kometsystem kring andra stjärnor än solen. Samtidigt med sin lyckosamma H₂O-kartläggning har Odin även försökt detektera syrgas, men syrgashalten visade sig vara tusentals gånger lägre än den vi kan förstå med annars verklighetstrogna kemiska modeller. Men med Odins känsliga syrgasmottagare  har vi nyligen kunnat påvisa O₂ i ett närbeläget stjärmbildningsmoln. Den låga syrgashalten kräver ett nytänkande inom syrekemimodelleringen.  Andra värdefulla förstagångsresultat är vår spektrumavsökning mot Orionmolekylmolnet samt sökandet efter signaler från Universums mörka tidsålder – “frön” till galaxbildning. Vi väntar nu ivrigt på att ESA’s stora Odinefterföljare, Herschel Space Observatory, snart skall skjutas upp … 

Not: Herschel Space Observatory sköts upp med en Ariane-raket den 14 maj 2009.

Referenser (med goda Odinreferenslistor):

Åke Hjalmarson m. fl. 2005: “Recent astronomy highlights from the Odin satellite”, Advances in Space Research 26, 1031-1047.

Åke Hjalmarson, m.fl. 2007: “On the progress in Odin’s hunt for molecules”, Advances in Space Research 40, 630-638.

Flera artiklar om Odins astronomiska och aeronomiska forskning finns i Forskning & Framsteg, nr 4, maj-juni 2009.

(Texten ovan är skriven av Åke Hjalmarson, ansvarig för den astronomiska forskningen med Odin.)