Den industriella tillämpningen av oförstörande provning, OFP, har historiskt varit ett hantverk där kvalitén i provningen likställts med personalens erfarenhet. Högre säkerhetskrav från föreskrivande myndigheter inom kärnkraftsindustrin har identifierat ett uppdämt behov av större teoretisk kompetens inom området som sådant. Kraven på metodutveckling och kvalificering ökar för provningsföretagen samtidigt som kontrollorganen behöver allt mer kvalificerad personal för att kunna genomföra certifieringar samt utvärdera nyutvecklade metoder. Eftersom metoderna alla är baserade på olika fysikaliska fenomen har den etablerade forskningen inom Sverige varit metodbaserad och således varit splittrad på ett antal högskolor och universitet. Då man redan i dagsläget ställer allt högre krav på ett mer redundant teknikutnyttjande, som ett led i kvalitetsstyrningen, utgör denna specialisering och diversifiering en för teknikutvecklingen hämmande faktor. Matematisk modellering av oförstörande provning har under de senaste åren uppmärksammats som ett kostnadseffektivt och kraftfullt verktyg inom ett antal tillämpningsområden. Matematisk modellering är en förutsättning för mer omfattande parameterstudier och kan ge ökad förståelse för det fysikaliska förloppet. En väl underbyggd modell är också ett utmärkt verktyg för att utveckla ny teknik eller optimera befintlig teknik. Forskningsverksamheten är därför baserad på teoretisk kompetensuppbyggnad inom ett antal OFP-metoder (UT, RT och ET) med fokusering på matematisk modellering i kombination med metodutveckling.

Avdelningsföreståndare är Håkan Wirdelius