- Jag har fokuserat på framåtvända 3-åringar på bälteskudde och bältade 12-åringar och gjort krocksimuleringar genom att använda humanmodeller och modeller av krockdockor. Syftet har varit att utveckla modeller för frontal- och sidokollisioner, för att sedan använda dem till att utvärdera bilens befintliga skyddssystem i ett barnperspektiv, säger Marianne Andersson.

Det mesta av forskningen har tidigare fokuserat på vuxna män men många av systemen skulle även kunna skydda barn vid kollisioner.

- Bilens vuxenskyddssystem kan skydda barn men de skulle kunna bli mycket bättre med relativt enkla medel och därigenom förhindra och lindra skador på barn. Om det till exempel finns ett geometriskt överlapp mellan barnets huvud och sidogardinen, så har denna typ av krockkudde stor potential att skydda barn mot huvudskador.

- Ett annat exempel är att trycket i en thorax-airbag skulle kunna ställas högre och därigenom skydda barn bättre. Man kan jämföra det med en dåligt uppblåst badboll. Om man trycker på badbollen med ett finger så kan man trycka igenom bollen men trycker man med hela handflatan så kan du inte det. Barn är små och då blir det samma effekt som om du trycker på badbollen med fingret. Badbollen behöver blåsas upp mer!

Resultaten ger viktigt kunskap som kan leda till att mildra konsekvenser av olyckor och rädda fler barn i trafiken. Marianne Andersson disputerar den 30 mars kl 10.00 i sal Beta, hus Saga på Campus Lindholmen.