Tuffa karriärvillkor för kvinnliga forskare

Gäller det att ha rätt kön och de rätta kontakterna om man skall göra forskarkarriär?
Detta var huvudfrågan vid en nordisk konferens 20-22 augusti i matematiskt centrum. Svaret verkade tyvärr bli ja! Åtminstone i nuläget, men det finns bot: starka nätverk av kvinnliga forskare, större noggrannhet och fler kvinnliga sakkunniga vid tillsättningar, mentorprogram med mera.

Konferensen "Kvinnor i akademin" behandlade kvinnliga forskares karriärvillkor inom medicinsk, naturvetenskaplig och teknisk forskning. Programpunkternas bredd, intressanta workshops, engagerade talare och den goda stämningen gjorde detta till en innehållsrik och inspirerande konferens.

Öppningsanförandet hölls av Gertrud Åström vid Svenska kommunförbundet. Hon ansåg att mycket handlar om vem som skall ha problemformuleringsrätten, ett grundläggande maktfenomen.

Rätt kön, rätt kontakter
Centralpunkten i konferensen var utan tvekan de rön som presenterades av med dr Christine Wennerås och doc Agnes Wold. Dessa ledde också en av konferensens många workshop: Rätt kön, rätt kontakter - krav för karriären? De har skrivit en mycket uppmärksammad artikel, som publicerats i den prestigefyllda vetenskapliga tidskriften Nature. I den avslöjar de vad de funnit när de systematiskt granskat tjänstetillsättningar vid medicinska fakulteter. Det visade sig att kvinnor i princip måste vara minst dubbelt så bra som män. 1995 var andelen kvinnor på svenska medicinska fakulteter 53% av doktorerna 39% forskarassistenter, 23 % universitetslektorer och 6% professorer. Med andra ord kvinnliga doktorer saknas inte, men karriären stannar ofta där. Wold och Wennås har undersökt skillnader i meritpoäng för kvinnor och män. Hur räknas då kompetensen fram? Jo, antalet publikationer och deras kvalitet. Det finns något som heter Total impact, som anger hur många gånger per år en vetenskaplig artikel citeras. Vid granskningen visade det sig att "superkvinnornas" samlade "total impact-poäng" var i nivå med de minst produktiva männens. Här spelar problemet med den starkt konserverande manliga kulturen och jävighet bland sakkunniga en stor roll, misstänkte Wold och Wennerås.

Omdiskuterad film
En annan workshop handlade om Rigmor Roberts och Marianne Ahrnes film "Flickor, kvinnor och en och annan drake".

- Det filmen tar upp är den spännande dynamik som finns inom människor, det som inte tas upp t ex på en sådan här konferens, de existentiella delarna, som aldrig kan lösas på politisk ideologisk basis, berättade Rigmor.

Filmen har av många, speciellt feminister, ansetts vara provocerande i sin generalisering av manligt respektive kvinnligt tänkande, På denna konferens mottogs den positivt av de flesta åskådarna. Men även här höjdes kritiska röster, vilket gav frågestunden med filmskaparna en extra krydda.

Modiga forskningsmiljöer
Färgstarka talaren och arkitekturprofessorn Birgit Cold, redogjorde för en undersökning hon gjort för Byggforskningsrådet om vad som är god forskningsmiljö. Vad blev då resultatet?

­ Jo, goda forskningsmiljöer är levande, krävande och modiga. Levande är de som är analyserande och syntetiserande och där många olika människor skapar ett kritiskt forum. De krävande befolkas av genuint intresserade kreativa människor, öppna för förnyelse. Modiga forskningsmiljöer satsar på nya idéer, experimenterar och accepterar alternativ.

Problemformulering ger makt
Konferensen innehöll ett flertal andra engagerande workshops och intressanta föreläsningar samt två paneldebatter, varav den som hölls som sista programpunkt var den mest livfulla.

Jämställdhetsledamoten Margitta Edgren var moderator i den första, där bl a, Norges första kvinnliga rektor Lucy Smith, Norsk Hydros Ragnhild Sohlberg och Gertrud Åström ingick. KTHs prorektor Ingemar Grente tyckte att "det är självklart att vi skall ha aspekter från hela samhället när vi skall lösa forskningsproblem".

Kerstin Kylberg-Hansen, chef på human resources på Astra Hässle påpekade hur viktigt det är att ha goda kvinnliga förebilder. Rektor Christina Ullenius, Högskolan i Karlstad konstaterade "Att vara ung anses numera vara en form av kompetens". VD Bengt Halse, Saab, beklagade att en stor del av hans generations kvinnor inte haft del av problemformuleringen".

Manliga nätverk
I konferensens sista timmar kom diskussionen loss ordentligt i den avslutande debatten Visioner inför framtiden och inspiration till fortsatt arbete, där bl a utbildningsminister Carl Tham deltog. Moderator var Peter Jagers.

Ligestillingsformand Anna-Grete Holmsgaard, tyckte att vi måste skapa anställningar som bara kvinnor får söka på områden med få kvinnliga studenter. Ebba Witt Brattström, docent i litteraturvetenskap, som har gjort en statlig utredning "Viljan att veta och viljan att förstå", tyckte att man måste forska mer på hur manliga nätverk fungerar.

­ Man måste också sluta ta diskrimineringen personligt!

Ställföreträdande JämO Lise Bergh ansåg det vara viktigt att få män att erkänna att de inte vill lämna ifrån sig makten. Hon tyckte att man måste ta in jämställdhetsaspekten redan när man formulerar en tjänst. De sakkunniga måste vara garanterat ojäviga och av båda könen.

­ Man måste vara oerhört noga med hur man värderar meriter. I många fall där JämO kopplats in har det visat sig att man tillskrivit männen större meriter än de faktiskt haft.

Akademins självbild hotad
- Det är uppenbart att det krävs politiska beslut, ansåg Carl Tham.

­ Jämställdhetslagen gäller även akademin. Att den s k "Thamska professuren" fick en så oerhörd uppmärksamhet och ledde till intensiva diskussioner berodde på att vi gick in i den akademiska självbilden om hur man bedömer vetenskapligt arbete. Alla kände till skavankerna men ingen ville medge det.

­ Vi föreslår att man skall kunna bli professor för sitt eget arbete. Nu är antalet kvinnliga professorer i landet 8%. Målet är att vi om tio år har 25 % kvinnliga professorer. En ny högskola kommer att växa fram.

Tham sa sig vara övertygad om att en mer jämställd rekryteringspolitik ger ökad kvalitet. Han berättade att det i höst kommer en proposition om ett rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland nyrekryterade professorer.

­ Det krävs så många små steg för att skapa förbättringar. Jag är glad över att få bidra med åtminstone några.

Vill, kan och törs
Carl Tham fick en eloge av Birgitta Strandvik vid hennes avrundning av konferensen.

­ Den här konferensen har visat att vi kvinnor behövs. Vi vill och kan, men på mänskliga villkor, inte på männens. Vi törs, men vi behöver stödja varann. Jag inser också att vi behöver Tham. Vilket inte betyder att jag håller med om allt du säger, löd hennes slutord följda av stormande applåder.

Välarrangerat
De som arbetat med denna välarrangerade konferens är följande personer vid Chalmers och Göteborgs universitet: Elisabeth Ahlberg, Gitte Caous, Christina van Dorrien, Gunilla Hollander, Peter Jagers, Marie Larsson, Ulla Rilby, Birgitta Strandvik, Helen Strömberg och Yvonne Young. Konferensen kom till stånd tack vare medel från utbildningsdepartementet, Volvo, Astra Hässle, IMS Akademidata, IVF, NFR, MFR och TFR.

Förhoppningsvis infriades konferensens viktigaste syfte ­ att skapa kraftfulla nätverk för att kunna påverka och stärka kvinnliga forskares karriärvillkor.

Text och foton Kerstin Törsäter


Uppdaterad senast: 2 oktober 1997
Till Chalmers Nytt Nr 5 september 1997

webmaster@chalmers.se